Äntligen, inför valrörelsens slutspurt!

Per Molander kan
sätta fokus på
kamp mot klyftorna

Äntligen! Igår, inför valrörelsens slutspurt, kom det ett utspel om ökad jämlikhet. Regeringen tillsätter en Jämlikhetskommission. Den ska föreslå hur ”vi långsiktigt minskar klyftorna i Sverige”. 

Per Molander

Budskapet per epost lyder ungefär såhär:

För många människor har de reala inkomsterna i praktiken stått still. En liten global elit med de absolut högsta inkomsterna har dragit ifrån rejält, samtidigt som de avslöjats med att gömma pengar i skatteparadis för att slippa bidra till det gemensamma. Utvecklingen kan få politiska konsekvenser. Grogrunden för enkla lösningar växer. Man börjar peka ut syndabockar. Etablissemanget. Människor från andra länder. Etniska minoriteter. Det riskerar leda till att det demokratiska samhällets grundläggande värden ifrågasätts.

Det är ganska beska piller och bör rimligen bidra till en ny inriktning på valdebatten de sista, veckorna fram till valet den 9 sept. Fokus kan nu riktas mot de snuskigt rika skattesmitarna istället för de människor som har det som allra svårast. Men säker är jag inte. Idag ser jag inte ett ord om beslutet om en Jämlikhetskommission i någon av våra två stora morgontidningar. Kommer media att tiga ihjäl utspelet? 

Recension i DN

Molanders bok

Kommissionen slutbetänkande kommer inte förrän den 31 maj 2020. Men Per Molander ska leda arbetet. Han kan omedelbart påverka valdebatten med några välriktade synpunkter. Han har djupa kunskaper om mekanismerna bakom de växande klyftorna och om vad som krävs för att ändra på färdriktningen. Hans två lysande böcker är ett utmärkt underlag för kommissionen; ”Ojämlikhetens anatomi”, (Weyler 2014) och ”Condorcets misstag” (Weyler 2017).

I Tyresö Arbetarekommun har vi ända sedan mitten av 2015 haft intensiva och  återkommande diskussioner om jämlikhet. Efter tre medlemsmöten antogs slutligen ett uttalande riktat till partistyrelsen med krav på en skarpare politik för ökad jämlikhet. Uttalandet bygger på den banbrytande boken ”Jämlikhetsanden” Picket/Wilkinsson (Karneval 2012).

Nyligen diskuterade vi ett förslag om att gå ut med ”ökad jämlikhet*” som vårt viktigaste kommunalpolitiska budskap i Tyresö. Tyvärr vanns omröstningen av skeptikerna som hävdade att ”jämlikhet” inte är något bra affisch-ord.  

Men när affischerna år 1968 dominerades av orden ”Ökad jämlikhet” så fick partiet 50,1 procent, sitt högsta valresultat någonsin. Enligt en studie beställd förra året av Novus, Katalys och Jämlikhetsfonden, så anser fyra av fem väljare att det är en ”viktig regeringsuppgift att minska de sociala och ekonomiska klyftorna”.

Själv har jag motionerat om ökad jämlikhet till alla de senaste partikongresserna, med ganska ljumma gensvar. Den 28 maj i år publicerade jag ett debattinlägg på Dagens Arena med rubriken; ”Nu krävs ett S-manifest för jämlikhet och solidaritet”.

Det är uppenbart att frågan om ”ökad jämlikhet” som huvudbudskap i valrörelsen är omtvistat i partiledningen. Annars hade Jämlikhetskommissionen tillsatts tidigare. Dessbättre att temat nu lyfts fram  av en kommission under ledning av Per Molander. Det kan bidra till ett lyft för det rödgröna regeringsunderlaget den 9 september.
Bror Perjus

http://www.dagensarena.se/opinion/nu-kravs-ett-s-manifest-jamlikhet-och-solidaritet/

Stefan Löfven, jag efterlyser ordet?!

Folkomröstningen

måste handla om
”det jämlika samhället”

Det är främst genom språket vi når och förstår varandra. Enstaka ord kan vara avgörande inför valet den 9 september. Sedan en tid tillbaka lyssnar och spanar jag nästan maniskt efter det ord som jag tror kommer att avgöra valet.

Det räcker inte med det starka samhället, ordning och reda, plikt och ansvar. Statsminister Stefan Löfven har sagt att valet ska bli en folkomröstning om välfärden. Men ordet välfärd räcker inte! Många i vårt land lever redan med en lyxkonsumtion som håller på att ta död på hela vår planet.

Det ord jag efterlyser är jämlikhet. Folkomröstningen måste handla om det jämlika samhället. Det är vårt partis viktigaste mål! Vi kommer aldrig att nå dit helt och hållet. Ernst Wigforss, vår främste ideolog någonsin, kallade det för en ”provisorisk utopi”. Men socialdemokratin ska alltid vara på väg i den riktningen. Därför är jag socialdemokrat.

Karin Boye har formulerat det bättre än någon annan:

”Visst finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen som är mödan värd”

I DN 20 juni berättar finansminister Magdalena Andersson om vad S, MP och V genomfört trots motstånd från en kraftig borgerlig majoritet i riksdagen.

Hon avslutar med orden:

”Så vill vi socialdemokrater öka jämlikheten

och bygga samhället starkare.

Sverige ska vara ett tryggt land.” 

Så hänger det ihop! Det är bara med ökad jämlikhet som samhället kan bli starkare och tryggare. Det inser nu äntligen allt fler tongivande samhällsvetare och ekonomer.

Ekonomiprofessor Lars Calmfors har i 30 år argumenterat för ökade ekonomiska klyftor. Nu varnar han för de ökande ekonomiska klyftorna. Det gör också globala ekonomiska institutioner som OECD, Världsbanken och Internationella Valutafonden, som tidigare hävdat motsatsen.

Böcker som Tony Judts ”Illa far landet” (Karneval), Per Molanders ”Ojämlikhetens anatomi” och ”Condorcets misstag” (Weyler) beskriver hur destruktivt det är med växande ekonomiska klyftor i ett samhälle.

Kate Picketts och Richard Wilkinsons ”Jämlikhetsanden” (Karneval) visar konkret hur överlägset det mer jämlika samhället är. Deras banbrytande rapport jämför de 23 rikaste länderna i världen samt USAs 50 delstater med varandra och bevisar att följande gäller i det mer jämlika samhället:

Människors hälsa är bättre! Människor lever längre! Spädbarnsdödligheten är lägre. Antalet tonårsfödslar är färre. Barns skolresultat är bättre. Oro, ångest och psykiska sjukdomar är mindre vanligt. Kriminaliteten är lägre. Färre missbrukar alkohol och droger. Färre antal våldsbrott och mord begås. Färre sitter i fängelse. Förtroendet mellan människor är större. Tilliten till myndigheter, politiker och företag är större.

Befolkningen mår bättre, är fredligare, friskare och mer högpresterande i mer jämlika samhällen än i mer ojämlika samhällen. Jämlikhet är den effektivaste tänkbara ekonomiska drivkraften – precis tvärt emot vad alla högerkrafter ständigt påstår. Det jämlika samhället är förstås en förutsättning också för en väl fungerande integration av alla våra nyanlända svenskar.

Till sist!

Vi har ett överväldigande väljarstöd för ökad jämlikhet. Fyra av fem väljare anser att det är en viktig regeringsuppgift att minska de sociala och ekonomiska klyftorna (Novus, Katalys och Jämlikhetsfonden, DN 2017-05-11). Många normalt borgerliga anhängare vill alltså ha ett mera jämlikt samhälle, samtidigt som de borgerliga partiernas politik entydigt går ut på att öka klyftorna. Vi kan med tillförsikt göra valet den 9 september till en folkomröstning om det jämlika samhället!  

Vårt lands ekonomi är dessutom nu urstark. Vi har en låg och sjunkande statsskuld, en snabb ekonomisk tillväxt, ökande sysselsättningsgrad och minskande arbetslöshet. Det finns alltså väldiga ekonomiska resurser i vårt samhälle. De resurserna ska – enligt min mening, Stefan! - i första hand användas för att öka jämlikheten mellan människorna i våra samhällen, kommuner och regioner.

Visst, de samlade högerpartierna kommer att hånfullt kalla oss för ett ”bidragsparti”. Det ska vi vara stolta över! Självklart ska vi bidra till alla som har det svårt. Det får de gärna håna oss för! Så avslöjar de bara sin brutala cynism!

Stefan, nu väntar jag bara på ett glödande tal i Almedalen, med en konkret reformagenda och ett tydligt uttalat syfte att öka jämlikheten i vårt land.  

Vi ses i Almedalen! Jag ska lyssna noga efter ordet!

Bror Perjus

Gräsrot (S), journalist och författare

https://www.dn.se/debatt/sverige-slar-eu-rekord-i-andelen-som-arbetar/

Modern samhällsforskning visar äntligen att August Strindberg har rätt

Socialdemokratins främsta och viktigaste strävan är jämlikhet, ekonomisk, social, kulturell jämlikhet. Jämlikhet är vår grundläggande ideologi. De borgerliga partierna säger sig ibland också sträva efter jämlikhet. Men deras konkreta politiska förslag är nästan alltid ägnade åt att driva samhället i riktning mot ökad ojämlikhet.

   Praktiskt taget alla problem i samhället anser de borgerliga sig kunna lösa med ökade ekonomiska klyftor, sänkta löner och försämrade arbetsvillkor, främst för de som redan har de sämsta villkoren.

   De väldiga jobbskatteavdragen gav överlägset mest skattesänkningar i kronor räknat till högre avlönade. De borgerliga bekämpar ständigt alla förmögenhets- och kapitalskatter.

   Arbetslösheten kan bara minskas med försämrad ersättning till de arbetslösa. Effektiviteten i produktionen kan bara ökas med försämrad trygghet i löntagarnas anställningsvillkor och minskat inflytande över arbetsvillkoren för de anställda. Antal och andel i arbete kan bara öka genom att företagens ägare får ökad makt och lägre skatter.

Men de borgerliga partierna har i grunden fel!

   Det börjar den moderna forskningen nu äntligen avslöja med allt större tydlighet. Effektivast är rapporter som Jämlikhetsanden, Pickett/Wilkinsson, Ojämlikhetens anatomi av Per Molander och Illa far landet av Tony Judt.

   Jämlikhetsanden avvisar borgerlighetens föreställningar med förkrossande statistik.  Rapporten visar att det jämlika samhället är bättre i praktiskt taget alla avseenden. I jämförelse med det mer ojämlika samhället gäller i det mer jämlika samhället följande

•        Människors hälsa är bättre

•        Människor lever längre

•        Barnadödligheten är lägre

•        Antalet tonårsfödslar är färre

•        Barns skolresultat är bättre

•        Oro, ångest är mindre vanligt

•        Färre har psykiska sjukdomar

•        Kriminaliteten är lägre

•        Färre har problem med fetma

•        Färre missbrukar alkohol och droger

•        Färre antal våldsbrott

•        Färre mord

•        Färre sitter i fängelse

•        Större förtroende mellan människor

•        Större bistånd till fattiga

•         

Kan ett sådant samhälle vara ineffektivt ens i strikt ekonomisk mening?

   Vem kan - med någon som helst trovärdighet - sedan vi tagit del av Jämlikhetsandens benhårda fakta i form av siffror och statistik - hävda att det jämlika samhället är mindre effektivt än det ojämlika samhället, att ojämlikhet skulle gagna effektivitet i produktionen av varor och tjänster?

Jämlikhetsanden bevisar helt enkelt att den stora majoriteten av befolkningen mår bättre och är fredligare, friskare och mer högpresterande i jämlika samhällen än i ojämlika samhällen.

Jämlikhet är helt enkelt den effektivaste tänkbara ekonomiska drivkraften i ett samhälle.

   Det är därför som socialdemokratisk ideologi och praktik lyckats skapa så enastående väl fungerande samhällen där den fått möjlighet att verka under längre och sammanhängande perioder som framförallt i de nordiska länderna.

   Det märkliga är emellertid att borgerligheten lyckats övertyga en så stor del av allmänheten, väljarna i politiska val, om precis raka motsatsen. Även socialdemokratin har till viss del influerats av dessa ogrundade teser.

   Det kan förstås delvis förklaras av att de haft ett oerhört kraftfullt stöd från en armada av ekonomiska forskare, professorer och docenter som med utgångspunkt från sekelgamla liberala teorier pumpat ut just den borgerliga ideologin och framställt den som en sorts  sanning.

   De borgerliga har också i kraft av sitt överläge i massmedia, tidningar och böcker och i produktion av läromedel haft möjlighet att pumpa ut sina i grunden felaktiga teser till alla. De har därmed lyckats skapa ett inbillat samband mellan ojämlikhet och effektivitet som uppenbarligen är fel.   

   Men lägg märkte till att vårt lands kanske främste författare genom tiderna, August Strindberg nära vän till socialdemokratins partiledare Hjalmar Branting, för över hundra år sedan, med hittills oöverträffad slagkraft, formulerade precis vad det handlar om i sin lilla skrift ”Katekes för underklassen” där han skrev:

”Vad är ekonomi?

   En vetenskap, uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete”.

Vad kallas frukten av underklassens arbete?

   Kapital.

Kan kapital existera utan arbete?

   Nej!

   Därför skulle kapitalet vara arbetets slav och icke tvärtom.”

Bror Perjus