Självklart får Anders Johansson, Tomas Östros, Ylva Johansson med flera ha vilka åsikter som helst om Socialdemokratiska Arbetarepartiets ordförande Håkan Juholt.
Yttrandefriheten är helig och debatten är fri.
Men en sak är klar!
Så länge ledande socialdemokrater på det här sättet hoppar upp och ifrågasätter partiets ordförande så kommer förtroendet för honom inte att kunna repareras. Och så länge hans förtroende undergrävs så kommer partiets opinionssiffror heller inte att gå att reparera. Det är kritikerna av partiets ordförande som underminerar partiets ställning bland väljarna.
På TTs direkta fråga till Ylva Johansson om hon har förtroende för Håkan Juholt så svarar hon ett entydigt och tveklöst Ja! Därmed har hon underkänt sitt eget bloggutspel. Hon borde ha insett att hennes sätt att formulera sig i sin blogg omedelbart åter skulle utlösa mediadrevet mot partiets ordförande. Det var det sista som partiet behövde!
Hon skriver att alla partiordföranden har utsatts för mediadrev. Det stämmer. Men det mediadrev som riktas mot Håkan Juholt har nått en helt ny nivå, utan tidigare jämförelse. Aldrig tidigare har ett mediadrev varit så massivt, långvarigt och konsekvent och därtill sakligt helt ogrundat.
Mediadrevets stora utlösande faktor var Aftonbladets så kallade avslöjande av bostadsersättningen vilket är en mediabluff från början till slut. Håkan Juholt har en ersättning för dubbelt boende, precis som ett närmast oräkneligt antal andra riksdagsledamöter har och haft i årtionden, som inte är bosatta i Stockholm. Utan en sådan ersättning skulle riksdagen bestå av ledamöter enbart från Stockholm och dess närmaste omgivningar.
Håkan Juholt redovisade till riksdagens kansli hyresavin med sitt och sin sambos namn på, liksom den totala hyreskostnaden som var lägre än vad riksdagen betalat när han bodde ensam i en övernattningslägenhet. Visst kunde han ha avstått från att ta ut hela hyreskostnaden, med hänsyn tagen till hans lön. Men i så fall är det politikerlönerna i allmänhet som är allt för höga vilket är en helt annan debatt som inte bara handlar om Håkan Juholt. Aftonbladets så kallade avslöjande var en monumental struntsak. Uppföljningen antog helt bisarra proportioner!
Håkan Juholt har därtill ändrat sin uppfattning i några enskilda politiska sakfrågor, precis som alla andra politiska ledare, kanske något snabbare, mera konsekvent och öppet än andra. I övrigt har mediadrevet kryddats med en serie obevisade påståenden från ett antal anonyma källor.
Allt detta är inga rimliga motiv för den besinningslösa jakten på honom som partiordförande. De journalister som deltagit torde nog också i sitt innersta begrunda vad de medverkat till och förhoppningsvis kommer de att låta eftertanken påverka deras framtida journalistik.
Väldigt ofta efterlyses det i media och bland allmänheten en politiker som kan uppvisa självkritik och ödmjukhet. Från tid till annan gisslas politiker som ständigt försöker framstå som ofelbara. Då sägs det att man skulle ha större förtroende för den som också kan erkänna fel och brister öppet. Det har Håkan Juholt gjort som ingen annan politiker. Han har gjort det på ett sätt som skapar stark sympati för honom som person och som politiker, åtminstone för den som lyssnat till honom direkt och inte fått budskapet filtrerat genom medier och så kallade politiska analytiker och pr-nissar.
Håkan Juholt kommer att bli folkkär om bara personförföljelsen mot honom dämpas något.
Det var han som på allvar riktade uppmärksamheten mot den ökande barnfattigdomen i vårt land. Det är den allra värsta effekten av den nedmontering av våra välfärdssystem som den här regeringen genomfört. En allt för låg sjuk- och a-kasseersättning, eller ingen ersättning alls, till utsatta föräldrar slår som hårdast mot barn och ungdomar som är vår framtid.
Håkan Juholt har kraftfullt avslöjat de avgörande nackdelarna med privatiseringarna av skolor, sjukvård, äldreomsorg, läkemedelsförsäljning, järnvägstrafik, och energiförsörjning. Man kan med fog fråga sig vad hans kritiker inom partiet uträttat när det gäller att föra fram oppositionens politik och avslöja bristerna i regeringens hantering av område efter område?
Håkan Juholt är den bästa partiordförande som partiet kunnat rekrytera bland alla rimliga kandidater. Han är en politiskt utomordentligt farlig motståndare till borgerligheten. Med sitt starka engagemang för de mest utsatta, sin självkänsla och sin förmåga att tala medryckande, skapade han stark entusiasm bland oss kongressombud som valde honom till partiordförande i mars förra året. I den hittills enda partiledardebatten i riksdagen mellan honom och Fredrik Reinfeldt så sopade han golvet med sittande statsminister.
Håkan Juholt är en partiordförande, talare och debattör fullt i klass med Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin.
Med honom i ledningen ska vi vinna valet 2014!
Bror Perjus
PS. Illvilliga röster och pennor kommer säkert att beskriva det här blogg-inlägget som en nordkoreansk hyllning till ledaren. Men det ger jag fullkomligt sjutton i! Jag kände att det måste skrivas och sägas. Och i Nordkorea blir kritikerna inspärrande. Så inte här. DS
"Håkan Juholt kommer att bli folkkär om bara personförföljelsen mot honom dämpas något."
SvaraRaderaSnälla, snälla, snälla! Öppna dina ögon.
Det finns inget som talar för denna förhoppning.
Tack Bror! Ja, visst får du räkna med att neoliberalerna kommer att ansätta dig. De är ruggigt effektiva på näthat. Tänk om de använde sin eneergi konstruktivt i stället för att surfa runt och häckla sina motståndare!
SvaraRaderaDet var skönt att för en gångs skull läsa ett sansat inlägg om socialdemokratin. Det är märkligt att så många socialdemokrater stiger fram och påstår att det drev som drabbat Juholt inte är värre än vad andra utsätts för.
Vi får hoppas att journalistkårens mer sansade medlemmar (för de måste väl trots allt finnas?) snart stiger fram och kräver en intern debatt om den egna kårens moral och etik.
/Anita
Jag tror ändå att det finns en väsentlig skillnad mellan drevet mot Juholt och Palmehatet. Den anständiga borgerliga pressen angrep Palme ur en traditionell borgerlig synvinkel. Hatkampanjerna drevs av obskyra tidningar på yttersta högerkanten. En och annan borgerlig ledarskribent inspirerades väl sporadiskt av Palmehatet i tider av egen idétorka, men som regel höll man kritiken mot honom på ett mer sakligt plan.
SvaraRaderaJag håller fullständigt med Bror Perjus, när han skriver: "Visst kunde han ha avstått från att ta ut hela hyreskostnaden, med hänsyn tagen till hans lön. Men i så fall är det politikerlönerna i allmänhet som är allt för höga vilket är en helt annan debatt som inte bara handlar om Håkan Juholt. Aftonbladets så kallade avslöjande var en monumental struntsak."
Det finns en folklig ilska mot höga politikerlöner och berättigad kritik mot att oppositionsledare såsom Mona Sahlin och Håkan Juholt ska ha statsministerlöner, men även mot att tidigare ministrar som Ylva Johansson ska ministerlöner som riksdagsledamöter. Men det glömde Ylva. Men nu kanaliserades detta till en enda detalj, som egentligen inte har med saken att göra.
Juridiskt sett har Juholt inte handlat fel. Moraliskt sett har han inte handlat mer fel, än vi alla som körde på vänster sida när vi hade vänstertrafik här i landet. Genom sitt misstag att betala tillbaka halva hyresersättningen har Juholt själv skapat en regel, som han retroaktivt straffades för att ha brutit mot innan den fanns.
Omoralen i det här fallet ligger inte i "sakens natur", lika lite som vänstertrafik i sig är omoraliskt, utan omoralen ligger i kollisionskursen mot en etablerad regel. Som alltså inte fanns innan Juholt betalade tillbaka, men som etablerades i samma ögonblick som han gjorde det.
Den tidigare regeln säger att med den oerhörda inkomstskillnaden som råder mellan Juholt och hans sambo ska han stå för hyreskostnaden, och därmed hade han rätt till ersättning för hela hyreskostnaden. Vilket också var riksdagsförvaltningens bedömning. Det finns ingen moralfilosofi som säger vad som är rätt eller fel i det här fallet, utan det är enbart regler och etablerad praxis som avgör.
Journalisterna och ledarskribenterna, som har deltagit i drevet har dock brutit mot både pressens etiska regler och etablerad praxis. Och det är Aftonbladet, som har lett det moraliska förfallet inom media, vilket även Littorin-affären och kunga-skandalerna är exempel på.
Lars Flemström
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack Bror Perjus och tack Lars Flemström.
SvaraRaderaSå kloka och sansade inlägg måste bara spridas.
Därför hoppas jag att det går bra att jag kopierar valda rader och lägger upp på Vänsterakademins FB-sida: www.facebook.com/vansterakademin
Om aftonbladet hade minsta självaktning borde de ta in denna text som artikel i det egna bladet. Såväl på papper som på nätet.
SvaraRaderaNär jag arbetade som journalist, på en liten skittidning i norrlands bortglömda inland ville jag en gång klämma dit ett polilsbefäl. (Jag var ung och osansad). Då sa ansvarig vanlig knegarnattchef till mig, att det var ju mycket krut i min artikel, men han tänkte låta den stå till nästa dag eftersom den inte balanserades upp av en text där min av mig angripne motpart fick säga sin mening.
För inte länge sedan alls var detta förfarande kutym på våra tidningar. Att en balanserande artikel publicerades alldeles i anslutning till varje starkt vinklad text.
Att åter så göra skulle kunna återetablera förtroendet för journalister, redaktörer och tidningar