Håkan Juholt fullt i klass med Tage Erlander och Olof Palme

Självklart får Anders Johansson, Tomas Östros, Ylva Johansson med flera ha vilka åsikter som helst om Socialdemokratiska Arbetarepartiets ordförande Håkan Juholt.

Yttrandefriheten är helig och debatten är fri.

Men en sak är klar!

Så länge ledande socialdemokrater på det här sättet hoppar upp och ifrågasätter partiets ordförande så kommer förtroendet för honom inte att kunna repareras. Och så länge hans förtroende undergrävs så kommer partiets opinionssiffror heller inte att gå att reparera. Det är kritikerna av partiets ordförande som underminerar partiets ställning bland väljarna.

På TTs direkta fråga till Ylva Johansson om hon har förtroende för Håkan Juholt så svarar hon ett entydigt och tveklöst Ja! Därmed har hon underkänt sitt eget bloggutspel. Hon borde ha insett att hennes sätt att formulera sig i sin blogg omedelbart åter skulle utlösa mediadrevet mot partiets ordförande. Det var det sista som partiet behövde!

Hon skriver att alla partiordföranden har utsatts för mediadrev. Det stämmer. Men det mediadrev som riktas mot Håkan Juholt har nått en helt ny nivå, utan tidigare jämförelse. Aldrig tidigare har ett mediadrev varit så massivt, långvarigt och konsekvent och därtill sakligt helt ogrundat.

Mediadrevets stora utlösande faktor var Aftonbladets så kallade avslöjande av bostadsersättningen vilket är en mediabluff från början till slut. Håkan Juholt har en ersättning för dubbelt boende, precis som ett närmast oräkneligt antal andra riksdagsledamöter har och haft i årtionden, som inte är bosatta i Stockholm. Utan en sådan ersättning skulle riksdagen bestå av ledamöter enbart från Stockholm och dess närmaste omgivningar.

Håkan Juholt redovisade till riksdagens kansli hyresavin med sitt och sin sambos namn på, liksom den totala hyreskostnaden som var lägre än vad riksdagen betalat när han bodde ensam i en övernattningslägenhet. Visst kunde han ha avstått från att ta ut hela hyreskostnaden, med hänsyn tagen till hans lön. Men i så fall är det politikerlönerna i allmänhet som är allt för höga vilket är en helt annan debatt som inte bara handlar om Håkan Juholt. Aftonbladets så kallade avslöjande var en monumental struntsak. Uppföljningen antog helt bisarra proportioner!

Håkan Juholt har därtill ändrat sin uppfattning i några enskilda politiska sakfrågor, precis som alla andra politiska ledare, kanske något snabbare, mera konsekvent och öppet än andra. I övrigt har mediadrevet kryddats med en serie obevisade påståenden från ett antal anonyma källor.

Allt detta är inga rimliga motiv för den besinningslösa jakten på honom som partiordförande. De journalister som deltagit torde nog också i sitt innersta begrunda vad de medverkat till och förhoppningsvis kommer de att låta eftertanken påverka deras framtida journalistik.

Väldigt ofta efterlyses det i media och bland allmänheten en politiker som kan uppvisa självkritik och ödmjukhet. Från tid till annan gisslas politiker som ständigt försöker framstå som ofelbara. Då sägs det att man skulle ha större förtroende för den som också kan erkänna fel och brister öppet. Det har Håkan Juholt gjort som ingen annan politiker. Han har gjort det på ett sätt som skapar stark sympati för honom som person och som politiker, åtminstone för den som lyssnat till honom direkt och inte fått budskapet filtrerat genom medier och så kallade politiska analytiker och pr-nissar.

Håkan Juholt kommer att bli folkkär om bara personförföljelsen mot honom dämpas något.

Det var han som på allvar riktade uppmärksamheten mot den ökande barnfattigdomen i vårt land. Det är den allra värsta effekten av den nedmontering av våra välfärdssystem som den här regeringen genomfört. En allt för låg sjuk- och a-kasseersättning, eller ingen ersättning alls, till utsatta föräldrar slår som hårdast mot barn och ungdomar som är vår framtid.

Håkan Juholt har kraftfullt avslöjat de avgörande nackdelarna med privatiseringarna av skolor, sjukvård, äldreomsorg, läkemedelsförsäljning, järnvägstrafik, och energiförsörjning. Man kan med fog fråga sig vad hans kritiker inom partiet uträttat när det gäller att föra fram oppositionens politik och avslöja bristerna i regeringens hantering av område efter område?

Håkan Juholt är den bästa partiordförande som partiet kunnat rekrytera bland alla rimliga kandidater. Han är en politiskt utomordentligt farlig motståndare till borgerligheten. Med sitt starka engagemang för de mest utsatta, sin självkänsla och sin förmåga att tala medryckande, skapade han stark entusiasm bland oss kongressombud som valde honom till partiordförande i mars förra året. I den hittills enda partiledardebatten i riksdagen mellan honom och Fredrik Reinfeldt så sopade han golvet med sittande statsminister.

Håkan Juholt är en partiordförande, talare och debattör fullt i klass med Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin.

Med honom i ledningen ska vi vinna valet 2014!

Bror Perjus

PS. Illvilliga röster och pennor kommer säkert att beskriva det här blogg-inlägget som en nordkoreansk hyllning till ledaren. Men det ger jag fullkomligt sjutton i! Jag kände att det måste skrivas och sägas. Och i Nordkorea blir kritikerna inspärrande. Så inte här. DS

Vem vågar leda socialdemokratin?

De senaste två svenska socialdemokratiska partiledarna har båda fått utstå ”mediala drev utan like”, skriver Kajsa Ekis Ekman på DN-Kultur. Hon avslutar med frågan ”är det tillåtet – för någon att vara socialdemokratisk partiledare?”

Det är en viktig fråga! Låt mej förklara! Mao Tse Tung, eller var det Ho Chi Minh, instruerade sina gerillakrigare att alltid skjuta den som går först i en fiendekolonn. Så småningom vågar ingen gå först och fienden kan således inte längre förflytta sig framåt, utan befinner sig snart på vild flykt bakåt.

Vem vågar ställa sig i spetsen för socialdemokratin om Håkan Juholt tvingas avgå? Det är den allvarliga fråga som Kajsa Ekis Ekman väcker.

Hon sätter in detta mediadrev i sitt rätta perspektiv.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt anklagas för att ha tjänat miljoner på ett inbördeskrig i Etiopien, via sitt engagemang i ett oljebolag med intressen i det område där kriget pågår. Två svenska journalister har gripits av den Etiopiska militären. Carl Bildt är ansvarig i regeringen för att få dem fria. Den uppgiften förefaller han ointresserad av. Möjligen därför att de har information om just utrikesministerns ansvar för inbördeskriget. Det förhållandet resulterar bara i ”en del kritiska artiklar, främst på kultursidorna”, skriver Ekis Ekman.

Håkan Juholt har fått för stor ersättning från riksdagen för sitt dubbla boende. Det är han långt ifrån ensam om. Reglerna är uppenbarligen luddiga. År efter år har han uppgivit sig själv och sin sambo som boende i lägenheten. Riksdagens tjänstemän brister uppenbarligen i kontrollen av sina utbetalningar.

Centerns riksdagsman Emil Källström, har gjort samma misstag. Skriver; ”Jag tillhör inte dem som de senaste dagarna kritiserat Håkan Juholt på grund av hans lägenhetsersättningar. Jag vet själv hur lätt det kan bli fel.”

Eva Hillén Ahlström, riksdagsledamot (s) skriver i sin blogg: ”När jag i torsdags morse såg nyheten om Håkan Juholts ersättningar insåg jag att jag själv befann mig i en liknande situation.”

Håkan Juholt har bett om ursäkt och betalat tillbaka pengarna. Men han jagas vecka efter vecka. På förstasidor, ledarsidor och över 6-8 tidningsuppslag dagligen i alla stora rikstäckande dagstidningar. Alla radio- och TV-kanalernas nyhetsprogram följer slaviskt tidningarnas nyhetsbedömning timme för timme dygnet runt. Men något av ett rekord sätter nog ändå SVT Rapport och dess politiske kommentator Mats Knutsson.

Först en påannons av Rapports studioreporter.

”Juholtaffären i focus även idag, men inte i riksdagens partiledardebatt”.

Och då undrar man; i focus för vaddå, om inte i partiledardebatten utgjorde ”dagens politiska focus”? Jo, massmedias focus förstås!

Massmedia är alltså definitionsmässigt det som bestämmer focus. Sveriges Riksdag, landets demokratiskt valda ledamöter, de som stiftar landets lagar och tillsätter landets regering, dess partiledardebatt är uppenbarligen av underordnad betydelse när det gäller att bestämma focus.  

Så får Knutsson frågan av studioreportern; Vilka var dom viktigaste frågorna i partiledardebatten idag?

Knutsson svarar lite oengagerat och pliktskyldigt; ”Ekonomin, jobbkrisen, skuldkrisen, klimatet och trygghetssystemen”.Men tillägger snabbt; ”Sedan var det naturligtvis lite märkligt att huvudfrågan, Juholts bostadsaffär, den som alla talar om, nämndes inte…”

Kommentatorn i Sveriges största nyhetsprogram hävdar på fullt allvar att arbetslösheten, a-kassan, sjukförsäkringen, tågtrafiken, tunnelbanans utbyggnad, skolans framtid, pensionerna, klimathotet, mänskliga fri- och rättigheter, den globala ekonomiska krisen och demokratins utveckling i Mellanöstern och Nordafrika är mindre viktiga att diskutera för riksdagens partiledare än ”Juholts bostadsaffär”.

Men ingen partiledare nämnder ö h t ”Juholts bostadsaffär”. Det bortförklarar Knutsson raskt, i en bisats, med att ”det beror på en oskriven regel bland partiledarna att inte angripa varandra i sådana här mer personliga skandaler”.

Men tänk om det är så att samtliga ledare för Sveriges riksdagspartier anser att frågan om Juholts ersättning för sitt dubbelboende faktiskt inte är en någon ”huvudfråga”.

Borde inte de hänsynslösa mediadreven mot socialdemokratiska partiledare snart leda till en rejäl självkritisk debatt inom den svenska journalistkåren, bland ansvariga utgivare och mediaägarna?

Bror Perjus