Byt ut kommunalråd (S) som inte förstår vad vårt parti står för!

Det står och väger inom socialdemokratin i vårt land. Kanske är det avgörande för demokratins framtid i hela Europa och därmed för resten av världen. Utrikesminister Margot Wallströms rakryggade kritik mot den saudiska regimen visar hur avgörande våra vägval kan vara. Men nu handlar det också om invandringen.

Ja eller nej till ytterligare skärpning av reglerna för invandring till Sverige diskuteras allt mer intensivt och öppet. Diskussionen kretsar kring förslag som Kristdemokraterna och Folkpartiet redan ställt sig bakom. Men det är framförallt Sverigedemokraterna som drivit de två förslagen.

     1)      Ska den som redan fått uppehållstillstånd i Sverige tvingas ta ett ökat försörjningsansvar för anhöriga som vill komma hit?

     2)      Ska Sverige i ökad utsträckning använda sig av tillfälliga uppehållstillstånd?

Syftet är att begränsa fattiga, förföljda flyktingars möjlighet att komma till Sverige och få en trygg fristad här. Sverige är det industriland som i förhållande till folkmängden tar emot flest invandrare. Men det är också ett av de länder vars befolkning har den mest positiva inställningen till invandrare.

SVTs Rapport har nu frågat samtliga socialdemokratiska kommunalråd om sin inställning till de båda förslagen. Det visar sig då att 23 procent vill öka försörjningskravet, 31 procent säger nej och 47 procent ”vet inte” - de passar. På frågan om tillfälliga uppehållstillstånd säger 15 procent ja, 50 procent nej och 35 procent ”vet ej”.

Om Rapports undersökning är korrekt, då är den stora andelen ”ja” och ”vet ej” alarmerande. Närmare hälften av kommunalråden är i så fall inte beredda att försvara vårt partis politik i en av vår tids ödesfrågor. Sådana kommunalråd bör bytas ut!

Det handlar om socialdemokratins mest grundläggande värderingar; solidaritet och människosyn. Om vi viker ned oss för Sverigedemokraternas propaganda och vänder oss emot vårt samhälles fattigaste och mest förföljda så överger vi också våra mest grundläggande värderingar! Frågan är då vad som finns kvar av socialdemokratin som idé och politisk kraft?

Många som vill begränsa invandringen ytterligare tror att det är nödvändigt för att stoppa Sverigedemokraternas opinionsmässiga framfart. Det fungerar precis tvärt om!

Om socialdemokratin ansluter sig till Sverigedemokraternas politik så blir det en bekräftelse på att de har rätt! Därmed öppnas alla slussar på högerkanten. I de länder där socialdemokratin agerat så har resultatet också blivit kraftiga framgångar för nationalister, högerextremister, fascister och nazister. Det främsta exemplet är Danmark. Om vi inte pressar tillbaka högerextremismen ideologiskt och politiskt kan socialdemokratin aldrig mer bli den dominerande politiska kraften i vårt land!

Svensk socialdemokrati är den sista verkliga spärren mot sådana högerextremistiska tongångar i Europa. Vår seger kan vi bli ett avgörande exempel och bidra till att vända den utveckling mot ökad högerextremism som just nu pågår i vår världsdel med en så skrämmande historia bakom sig.

Människor som i många fall kanske gjort sig av med alla sina tillgångar i flykten från diktaturer och krig kan inte belastas med en ökad försörjningsbörda för anhöriga - barn, makar och föräldrar - som vill återförenas med de sina. Det är helt enkelt ogenomförbart. Att därtill utfärda tillfälliga uppehållstillstånd till förföljda och hårt pressade människor är att öka otryggheten för redan svårt traumatiserade. Förslagen är kontraproduktiva och skulle ytterligare öka de sociala motsättningar som Sverigedemokraterna bygger hela sin politik på.

Kommunalrådet Jimmy Jansson, Eskilstuna, sa till Rapport. ”Sverige bygger på principen att man ska jobba, försörja sig själv och stå på egna fötter.” Självklart! Men socialdemokratin står också för solidaritet med utsatta. Och det är cyniskt att säga så till förföljda, traumatiserade, arbetslösa och bostadslösa människor som nyss anlänt från diktaturer och krigszoner. 

Göran Dahlström, kommunalråd i Katrineholm säger att ”Det kommer alldeles för många än vi har råd till.” Det är klart att det till en början finns en kostnad för utbildning och uppehälle för nyanlända. Men i det längre perspektivet är invandring en ekonomisk tillgång för vårt land.  Och har länder som Grekland, Turkiet, Jordanien bättre råd än vi med dessa initialkostnader?

Om kommunalråden i Katrineholm och Eskilstuna är rättvist citerade och klippta av Rapport-redaktionen så bör deras partimedlemmar ta dem i örat eller byta ut dem mot företrädare som vet vad socialdemokratin står för. Det tycks också gälla ytterligare ett antal kommunalråd. Dags att ta itu med all mesighet i partiet och skärpa kampen mot högerextremismen. Sverigedemokraterna är problemet inte invandringen! 

Bror Perjus

Tidigare ordförande för socialdemokraterna i Lidingö, samt ombud på två socialdemokratiska partikongresser och en LO-kongress. 

Sanningen om talmansvalet: Det var de borgerliga partierna som valde Björn Söder.

Valet av Sverigedemokraten Björn Söder till andre vice talman i Sveriges riksdag har inte rapporterats på ett korrekt sätt i massmedia. Det över två timmar långa valet med slutna valsedlar har förhånats på ledarsidor och beskrivits på ett mycket förvirrande sätt på nyhetsplats. Sanningen är att de fyra borgerliga partierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna ställde sig bakom Sverigedemokraternas nominering av Björn Söder.

Det här är bakgrunden: 

Talmansvalet i Sveriges riksdag följer sedan 1970-talet en viss praxis. Men praxis är inte lagfäst utan kan ändras om en majoritet i riksdagen bestämmer sig för det. Dessutom är partierna heller inte eniga om praxis.

Socialdemokraterna anser att största parti i riksdagen ska tillsätta ordinarie talman. De borgerliga anser att största parti i det största blocket, borgerliga eller rödgröna, ska tillsätta ordinarie talman. I övrigt säger praxis att partierna efter storleksordning ska tillsätta vice, andre vice och tredje vice talman.

Efter årets val nominerade Socialdemokraterna Urban Ahlin till ordinarie talman. Moderaterna nominerade Tobias Billström till vice talman. Sverigedemokraterna nominerade Björn Söder till andre vice och Miljöpartiet nominerade Esabelle Dingizian till tredje vice talman. Men socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ville inte acceptera nomineringen av sverigedemokraternas Björn Söder.  

Och såhär säger Björn von Sydow, socialdemokratisk veteran och tidigare ordinarie talman i riksdagen, när jag ringer honom.

-         Centerpartiet och Folkpartiet kunde ha enats om en motkandidat, som i så fall hade hade kunnat slå ut Sverigedemokraternas Björn Söder. Men de vägrade ställa upp motkandidat.

De borgerliga partierna stod fast vid praxis. Det innebar stöd för Sverigedemokraten Björn Söder. Därför blev han vald.

-          Ja, det är min bedömning, säger Björn von Sydow.

Med en öppen omröstning i riksdagen så hade Björn Söder blivit vald till talman med ett uttalat och formellt stöd av en majoritet i riksdagen bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. I det läget bestämde sig Vänsterpartiet för att begära sluten omröstning för att göra det möjligt att rösta blankt. Björn Söder blev ändå vald. Men formellt enbart med 46 röster från sitt eget parti och ytterligare sju röster, med all säkerhet från något eller några borgerliga partier.

Övriga 294 riksdagsledamöter röstade blankt.

Därmed blev det ändå en kraftfull markering och ett förnedrande nederlag för Sverigedemokraterna. Men det bästa hade varit att han aldrig blivit vald. Ett fascistiskt, rasistiskt, invandrarfientligt och i grunden människofientligt parti ska inte besätta en talmanspost. Valet av en Sverigedemokrat är en skamfläck för demokratin i vårt land, hur det än går till. Men det är de borgerliga partierna som får ta ansvaret.

Bror Perjus

Historieförfalskningarnas Parti (HP)

”När demokratin infördes i Sverige 1918 var det arbetarrörelsens demonstrationer på allmän plats som till slut fick högern och kungamakten att böja sig för kraven från socialdemokrater och liberaler på allmän och lika rösträtt”, skriver arkitekten Ola Andersson, Svenska Dagbladet Brännpunkt den 26 oktober.

Hoppsan! Nåväl, detta är ju historia! Vem bryr sig om vad som hände 1918? Nu ska vi se framåt! Nu kan vi glömma det som var. Men är historia verkligen utan betydelse för framtiden? Nej, knappast! Det är enbart genom våra erfarenheter som vi kan försöka förutsäga vad som ska hända i framtiden.

Erfarenheter är sådant vi upplevde i förra veckan, för femtio år sedan, men också sådant som inträffade innan vi var födda och som vi kan läsa om i böcker. Erfarenheter blir, i samma ögonblick som vi upplever dem, historia. Därför brukar diktaturer förfalska historien och bränna böcker på bål. Men den som förfalskar historien förfalskar också framtiden. Och när det gäller demokratin så är vår erfarenhet alldeles tydlig.

Allmänna Valmansförbundet företrädde de privilegierade, de rikaste, adeln, de högre militära befälen, storbönderna och det mer förmögna borgarskapet i 1800-talets Sverige. Partiet var inte för allmänna val Partiet bekämpade allmänna val med nästan alla till buds stående medel, rättsväsende, militär och polis. Redan namnet var alltså en historieförfalskning.

När demokratin ändå genomdrevs tvingades de byta namn, för att sudda i sin nesliga historia. Men som Högerpartiet fortsatte de bekämpa demokratins utbredning till samhällslivets alla områden. De var emot  barnbidrag, utbyggnaden av daghem och förskola, allas rätt och möjlighet till högre utbildning vid gymnasium och universitet, lagstadgad semester för alla, en anständig sjukförsäkring, god sjukvård för alla, bra pension för alla och en god äldreomsorg. Det är inte märkligt att namnet Högerpartiet, med tiden, också blev en historisk belastning. Dags för en ny historieförfalskning.

Högerpartiet bytte namn till Moderata Samlingspartiet. En förfalskning eftersom partiet varken var Moderat eller Samlingsparti, utan ett extremt ytterkantsparti som inte samlade ens borgerligheten. Där fanns också Kristen Demokratisk Samling, Centerpartiet och Folkpartiet.

Det Moderata Samlingspartiet bekämpade Medbestämmandelagen, Lagen om anställningsskydd och alla andra lagar som stiftats för att demokratisera arbetslivet. De föreslog skattesänkningar på hundratals miljoner kronor för de mest besuttna och motsvarande nedskärningar av välfärden för vanligt folk. Inget av detta blev några politiska framgångar. Dags igen för en ny historieförfalskning. Den hittills allra grövsta. Nu kallar de sig för Nya Moderaterna Arbetarpartiet, under förevändning att de plötsligt står på arbetarnas och de utsattas sida.

Och plötsligt lyckas de. Plötsligt är våra historiska erfarenheter som bortblåsta. Uppmuntrade går Nya Moderaterna Arbetarpartiet vidare med en serie av historieförfalskningar. De kallar skattesänkningar för jobbskatteavdrag. Men några nya jobb skapar det inte. Däremot, som vanligt, mera pengar i fickorna för de mest högavlönade, kapitalägare och innehavare av lyxvillor i de allra mest välmående förorterna. Partiet påstår att det givit mest till de lågavlönade.

De försämrar a-kassan och påstår att en sämre a-kassa minskar arbetslösheten. En komisk sammanblandning av orsak och verkan. Däremot har de lyckats med sin verkliga avsikt, nämligen att försvaga fackföreningsrörelsen. Hundratusentals medlemmar har, i strid med sina egna intressen, lämnat fackföreningarna. Det stärker kapitalägarnas ställning i förhandlingarna om produktionens överskott. 

De försämrar sjukförsäkringen och påstår att det gör människor friskare. En föreställning som knappast har något stöd i den medicinska forskningen.

De fortsätter att bekämpa demokratin genom att privatisera så mycket som möjligt av vår gemensamma sektor som vi byggt i god demokratisk ordning. Sjukhus, skolor, äldreboenden, apotek och järnvägstrafik säljs ut billigt till penningstinna. I partiledarens egen hemkommun Täby får några lyckliga lärare en hel skola nästan gratis.

Förevändningen för privatiseringarna är att allt ska bli mycket billigare och bättre. När den historieförfalskningen avslöjas av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som står de borgerliga partierna nära, får forskningschefen omedelbart sparken.

Snart står de allra lönsammaste statliga företagen, Vattenfall och LKAB, på säljlistan. Staten kan inte driva företag påstås det. Sanningen är att de båda företagen drar in miljarder till vårt gemensamma hushåll.

Dags att skriva ett nytt partiprogram för Nya Moderaterna Arbetarpartiet! Inför framtiden gäller det att sudda i historien. Nu ska alla historieförfalskningar bli den historiska sanningen om Sverige och den svenska modellen.

”Det var demonstrationer på allmän plats som till slut fick Socialdemokratin och kungamakten att böja sig för Moderaternas krav på allmän och lika rösträtt.”

”I samverkan med fackföreningsrörelsen genomdrev sedan Nya Moderaterna Arbetarpartiet alla de reformer som förhindrade välfärdssamhällets sammanbrott”.  

Vid nästa partikongress etableras det nya namnet Nya Statsbärande Partiet, NSP. Fattigdom är rikedom! Fåtalsvälde är demokrati! Privat är gemensamt! Orättvist är rättvist! Sjuk är frisk! Krig är fred!

Nej, förlåt! Så grova medel använder man sig inte av!

Men så råkar partisekreteraren Sofia Arkelsten säga att Moderaterna var med och genomdrev allmän och lika rösträtt i Sverige. Och i det nya partiprogrammet antyds, ytterligt försiktigt, snarast försåtligt, att moderaterna var med, inte bara om att införa demokrati i Sverige, utan också om att avskaffa apartheid i Sydafrika.

Det blev allt för magstarkt.

”Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot”, dundrar , Barbro Hedvall, liberal ledarskribent sedan årtionden tillbaka.

Så har då historien har, trots alla förfalskningar, åter hunnit ifatt Nya Moderaterna Arbetarpartiet.

Genast förklarar partiledaren Fredrik Reinfeldt att han, av det skälet, kan tänka sig att börja sudda i det program som partiets högsta beslutande instans enhälligt antagit, i god demokratisk ordning, bara för några dagar sedan….

Ännu en historieförfalskning. Alltså!

Bror Perjus