måndag 29 december 2014

Hur hejdar vi fascismen? Ett bra tema för en vidareutveckling av Decemberöverenskommelsen.

”Odemokratiskt!” Det skriker nu flera om Decemberuppgörelsen. ”Brott mot parlamentarismens principer”, säger de stora förståsigpåarna. Jag har svårt för att förstå deras synsätt. Sex partier med stor majoritet bland väljarna och i parlamentet har gjort om hur Sverige ska styras fram till nästa val 2018. Hur odemokratiskt är det mot folkmajoriteten?  

Redan den 3 december skrev jag såhär under rubriken ”Samlingsregering mot Sverigedemokraterna”: ”En tydlig och väl formulerad uppgörelse riktad direkt mot Sverigedemokraterna kunde ha demolerat deras bisarra syn på den ekonomiska politiken. De försöker inbilla oss att vårt land skulle få större ekonomiska resurser och att betydande delar av vår välfärd kan finansieras genom att vi stänger våra gränser för jagade människor på flykt från krigszoner och brutalt våld. Tillsammans kunde de sju partierna i riksdagen ha gått till samlad och kraftfull attack mot dessa demokratins dödgrävare.”

Det skulle också kunna bli resultatet av Decemberuppgörelsen, om Allians-partierna verkligen vill leva upp till sina påståenden om att inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Dessvärre talar flera tecken för att de håller på att svikta. Frestelsen att spela ut det främlingsfientliga kortet är stor på den kanten. Och det är nog också vad de hårdaste kritikerna mot Decemberuppgörelsen egentligen vill, typ förre försvarsministern Mikael Odenberg.

Den 9 december skrev jag såhär under rubriken ”Varför inte dra tillbaka beslutet om extraval”: ”Idag skriver Allians-partierna på DN Debatt att de är beredda att göra upp med den rödgröna regeringen - före extravalet - om nya spelregler som gör det möjligt för en minoritetsregering att få igenom sin budget i riksdagen. Det är helt skamlöst. Det var precis vad Stefan Löfven föreslog långt före det ordinarie valet den 14 september. Han talade tidigt, konsekvent och envist om värdet av blocköverskridande uppgörelser. Han bjöd in till överläggningar efter valet, gång på gång.”

Det är vad som nu har skett!

I min förra blogg, som blivit lite omdiskuterad på facebook, skrev jag att Stefan Löfven ”lurat skjortan av de borgerliga partierna”.

Visst, det var lite hårt formulerat. Självklart har inte statsministern ”lurat” oppositionen. Han är en mycket ärlig person. Däremot mycket skicklig förhandlare. Jag skrev ”lurat skjortan av” därför att de borgerliga partiledarna och rader av så kallade experter i media försökt framställa det hela som en seger för de borgerliga partierna, som om det är den rödgröna regeringen helt anpassat sig till de borgerligas förslag.

Nu i efterhand inser alla att det är precis tvärt om. Och egentligen kunde man lika väl beskriva det som ett ansvarstagande från de borgerliga partiledarnas sida. Den förre försvarsministern Mikael Odenberg som tvingades avgå och antagligen därför är ute efter en viss revansch mot sina partivänner beskriver Decemberuppgörelsen som en fullständig kapitulation från oppositionens sida och ett ”brott mot parlamentarismens principer”.

Den stora farhågan just nu är att fältet lämnas fritt för Sverigedemokraterna som enda oppositionsparti. Om insikt, framsynthet och ansvarstagande på allvar drabbade Allians-partiernas ledare så skulle alla övriga sju partier i riksdagen kunna gå till samlat och benhårt angrepp mot Sverigedemokraternas människofientliga politik. Därmed kunde vi i vårt land sätta stopp för fascismens frammarsch.

Kanske kunde det bidra till att hejda högerextremisterna också i övriga Norden och i hela Europa. Varför inte ett tema för en vidareutveckling av Decemberöverenskommelsen? Hur kan vi bäst hejda fascismen? I en tidigare blogg skrev jag om Stefan Löfven som en ny Per Albin Hansson.

Vem skulle komma på tanken att kalla det för ”odemokratiskt” eller ”brott mot parlamentarismens principer”? Utom Sverigedemokraterna själva förstås!
Bror Perjus






2 kommentarer:

  1. När någon talar om "blocköverskridande uppgörelser" tolkar jag och säkert en majoritet detta som uppgörelser i sakfrågor och inte som nu är fallet gemensamma regler kring budgetvoteringar.

    Enligt min mening finns det en risk med att ge en regering "fria händer" på det här sättet. Man kan i princip klubba igenom vilka ekonomiska beslut som helst med enda förbehållet att man får stå till svars inför väljarna 2018. Ponera det troliga att massarbetslösheten fortsätter och det inte blir några synbara förbättringar vilket gör att alliansen blir största block efter valet 2018. Då kan de i princip genomföra vilka ekonomiska förändringar de vill medan S bara kan stå vid sidan och acceptera dessa. Vi får se hur nöjd du är då.

    Sen är det fel och påstå att alliansen inte vann någonting. Priset Löfven fick betala för överenskommelsen är att han tvingas att styra med alliansens budget under 2015 (budgetförändringar exklusive inkomstförändringar kan ske i april nästa år). Om alliansen hade gjort en överenskommelse innan budgetomröstningen om att lägga ner sina röster hade Löfven kunnat börja styra med sin egen budget direkt vilket är ganska givet att de inte bjöd på utan motprestation.

    SvaraRadera
  2. Det du inte fattar är att en riksdagsmajoritet kan fatta odemokratiska beslut.
    Låt säga att ett parti skulle få 100% av rösterna och bestämma sig för att norrlänningar inte längre är svenska medborgare, är det då demokratiskt enligt dig ?

    En riksdagsmajoritet har nu fattat ett odemokratiskt beslut att ge en minoritet från endera blocken (rödgröna och allians) rätt att genomföra sina kommande budgetar utan stöd av en majoritet.

    Demokratin i Sverige har inte direkt blivit starkare av detta beslut, tvärtom.

    SvaraRadera