Det handlar inte om
invandringen. Fascistiska och nazistiska partier, som Sverigedemokraterna, har
ett grundläggande behov av att lyfta fram sitt elitistiska, hierarkiska
övermänniskoideal, som bevisar att de är bättre än andra människor, att de har
större rättigheter än andra, att de kan diktera alla andra människors villkor.
De hittar alltid någon eller
några utsatta människor som de betraktar som svagare och som de kan ge sig på. Det
har ingen betydelse om det är kristna, judar eller muslimer, vita, svarta eller
zigenare, invandrare eller infödda, svenskar eller utlänningar, människor med
psykiska problem, arbetslösa, förtidspensionerade eller sjukskrivna.
Jimmie Åkesson är nu själv
sjukskriven på obestämd tid, utbränd. Han kommer aldrig tillbaka. Jag har hela
tiden haft en känsla av att just Jimmie Åkesson känt sig lite obekväm. Jag har anat
en vekhet och en känslighet hos honom, något som gått på tvärs mot hans
position som ledare för det hårdföra gäng som dominerar Sverigedemokraterna. Kanske
hans utbrändhet orsakats av inre tvivel inför budskapet, kombinerat med kravet utifrån
att kompromisslöst agitera mot alla former av svaghet.
När Jimmie Åkesson sjukskrev
sig tog den hårdföra linjens företrädare, Mattias Karlsson, kuppartat över
trots att Jonas Åkerlund var vice partiledare. Sverigedemokraterna har kastat
av sig masken. Det är den förändring av det politiska landskapet som det talas
om.
I sommarens och höstens
valrörelse fick Sverigedemokraterna i stort sett fri lejd både av övriga
partier och av politiska kommentatorer. Nu tjatar många om att man måste börja ”prata
med” detta parti. Men frågan är: Prata om vad?
Nej, det är dags för en
rak och effektiv kritik mot detta antidemokratiska parti, men också mot Alliansens
undfallenhet och eftergiftspolitik. Det var ett av misstagen under den förra
valrörelsen att vi inte på allvar och med all kraft avslöjade Sverigedemokraternas
ursprung och människofientliga ideologi. Det är vad Stefan Löfven och Magdalena
Andersson nu gjort.
Sverige måste tillbaka
till en människovärdig och humanistisk utveckling. Det är fortfarande tid att
bidra till en vändning i Norden och i övriga Europa från högerextremismens
cyniska politik till en politik för gemenskap, solidaritet och jämlikhet som
omfattar alla människor.
Gärna en folkomröstning
den 22 mars, men inte mot invandringen utan mot Sverigedemokraterna, inte mot alla
förföljda och utsatta utan mot cynism, brutalitet och övermänniskoideal.
Bror Perjus
Säg nej till fascism, nazism, kommunism, socialism och religiös fundamentalism !
SvaraRaderaDen här gången har jag inga invändningar mot det som Bror Perjus har skrivit. Det är rätt och det är kristallklart, bortsett från att vi inte kan veta något säkert om orsakerna till Åkessons sjukskrivning. Vi vet inte ens om han är sjuk. Men visst har hans liv och arbetsbelastning under senare år inrymt många risker för att han skulle komma att drabbas av en utmattningsdepression. Han har kanske (omedvetet?) tagit en politisk risk, när han antytt svaghet genom att prata om att han har spungit hem till mamma, när han som barn känt sig förföljd av andra barn (invandrarungar). Åkeson tillhör det gäng på fyra lundaakademiker, som sedan palatsrevolutionen 2005 har utgjort den egentliga partiledningen i SD. Det var under studietiden i Lund, som Åkesson lärde känna de tre andra. Det var också i Malmö /Lund, som Per Engdahl, ledare för "nysvenska rörelsen" och initativtagare till BSS var verksam till sin död 1994. För drygt ett år sedan led Åkesson ett nederlag mot Gustav Kasselstrand, som är ledare för SDU och har visat tydliga aspirationer att nu tio år senare, göra om 2005 års palatsrevolution, då den dåvarande ledarkvartetten i SDU satte sig i ledningen för moderpartiet. SD:s ursrung är förvisso viktig, men det är ändå genom att granska nutiden, som vi kan se om SD har gjort upp med sitt förflutna, eller ej. Många debattörer uppvisar en förvånande naivitet, när de tror sig kunna utläsa vad ett parti står för genom att enbart studera dess offentliga publikationer. Som akademiskt utbildad ideologichef vet nog Mattias Karlsson vilka ord och uttryck som inte bör finnas med i ett partiprogram, om partiet vill framstå som demokratiskt och ickerasistiskt, även om det så gäller sådant som partiet egentligen står för. Bristen på kunskap om vad SD egentligen är idag, är formidabel. Det är som om riksdagsmandaten och talmansposten har givit immunitet mot medias gransning. Media ger sig hellre på mindre smarta och kanske rentav lurade personer längst ner i partihierarkin. Vilket får den motsatta effekten mot vad journalisterna har räknat med. De medialt uthängda SD-räsrötterna drar sympatier till partier, samtidigt som nynazisterna i partitoppen framstår som modiga riddare för sanning och rätt. Medias fjäsk för SD-toppen är en bedrövlig uppvisning. Om Åkesson verkligen har en vekare personlighet eller om han är en taktisk finlirare som fallit i onåd för att hans framgångar har varit lite för stora, vet vi ännu inte.
SvaraRadera