Jordskredsseger i folkomröstning i Tyresö, för skattefinansierad välfärd!

Den första folkomröstningen någonsin i vårt land om kommunala avgifter contra skattefinansierad vård och omsorg blev ett dundrande nej till avgiftslinjen! Det är det politiskt och principiellt viktiga med gårdagens folkomröstning i Tyresö. Folkomröstningen resulterade i en jordskredsseger för nej till höjda avgifter i äldreomsorgen.

Det blev en total utklassning av den borgerliga alliansen som befinner sig i majoritet i kommunfullmäktige. Inför valet lovade de borgerliga att inte höja avgifterna för de gamla. Omedelbart efter valet drev de igenom en kraftig höjning. Därmed blev det också en fråga om demokratisk anständighet och trovärdighet.

Oppositionen med socialdemokrater, miljöparti och vänsterparti protesterade och drog igång en namninsamling för folkomröstning tillsammans med pensionärsorganisationerna. Resultatet blev ett katastrofalt nederlag för de borgerliga partiernas linje som var Ja till avgiftshöjning för kommunal service till de gamla.  

Nej-sidan samlade 7 865 röster medan Ja-sidan fick enbart 1 287 röster. 208 röstade blankt och 96 röster var ogiltiga. Alltså en seger för Nej-sidan med 84 procentenheter mot 13,8 för Ja-sidan.

Tyvärr var valdeltagandet lågt. Enbart 29 procent. Men det var väntat framförallt på grund av den närmast obegripliga kommunala information som den borgerliga alliansen dikterat i brev till alla väljare i kommunen och i sina uttalanden i massmedia. Till det kommer att folkomröstningar alltid har lägre valdeltagande än allmänna val. Dessutom kan man utgå från att många borgerliga väljare som var kritiska till avgiftshöjningen hellre stannade hemma på valdagen än gick ut och röstade mot sitt eget partis rekommendationer om att rösta ja.

Två saker är viktiga med den här segern för Nej-sidan. Dels att politiker måste tala sanning i en valrörelse. Annars riskerar man att drabbas av väljarnas vrede. Dels att folkopinionen säger kraftfullt nej till höga avgifter. Valresultatet är en tydlig indikation på att väljarna vill ha skattefinansierade välfärdstjänster, som innebär att gamla människor som kämpat ett helt liv får en rättvis och trygg vård och omsorg när de inte längre orkar sköta sin vardag själva.

Bror Perjus

 

Borde inte en arbetsförmedlare kunna förmedla arbetsförmedlare till Arbetsförmedlingen?

Vad händer egentligen i det borgerligt styrda Sverige?

Myndigheter som kallas för Tillväxtverk och Tillväxtanalys, med kontor i USA och Sydostasien, har inrättats för att öka tillväxten i Sverige. Annars trodde man att det, åtminstone i de borgerliga partiernas föreställningsvärld, enbart var det så kallade näringslivet och de privata företagen som kunde bidra till ökad tillväxt! Men nu är det den statliga byråkratin som har det ansvaret. Nästan som i Sovjetunionen.

Dessvärre visar det sig att både Tillväxtverket och Tillväxtanalys festar upp sina pengar via så kallad internrepresentation istället för att skapa ekonomisk tillväxt! De nya myndigheterna försöker alltså via generösa fester för sin egen personal, på Operakällaren, med massor av vin, förbättra sin egen myndighets eget rykte inför sin egen personal!?

Men har de bidragit till någon ökad ekonomisk tillväxt? Knappast! Möjligen förbättras Operakällarens ekonomiska tillväxt.

En annan viktig statlig myndighet är Arbetsförmedlingen. En gång i tiden en av Sveriges effektivaste och mest värdefulla myndigheter. Det var en av grundpelarna i den framgångsrika Svenska Modellen som klarade av att upprätthålla full sysselsättning. Praktiskt taget all arbetslöshet i landet var avskaffad, utom den arbetslöshet som uppstår när en person bestämmer sig för att sluta på ett arbete och gå till ett annat. En prestation som nästan inget annat land i världen klarade av.

Nu kan Arbetsförmedlingen inte ens klarar av att förmedla arbetskraft till sig själv. Hur ska man då kunna förmedla arbetskraft till andra myndigheter, institutioner och företag? Nu väntar vi bara på att denna Arbetsförmedling saftar på med en rejäl internrepresentation för att åtminstone övertyga sina egna arbetsförmedlare om att de kan förmedla arbetskraft till sin egen Arbetsförmedling. Nog borde väl arbetsförmedlare åtminstone kunna förmedla arbetsförmedlare till Arbetsförmedlingen. Kanske kunde man under en rejäl vinfylla på Operakällaren - göra upp om att byta jobb med varandra!

För, som det nu är, anlitas bemanningsbolaget Proffice, som tar 24 000 kronor för att rekrytera en arbetsförmedlare till Arbetsförmedlingen. Det motsvarar väl drygt en halv månadslön för en arbetsförmedlare. Det betyder alltså att en arbetsförmedlare skulle kunna arbeta i fjorton dagar heltid med att rekrytera en arbetsförmedlare till Arbetsförmedlingen. Borde det inte vara möjligt att klara den uppgiften om man nu redan är professionell arbetsförmedlare?

För att förmedla en chef till Arbetsförmedlingen tar Proffice 125 000 kronor. Borde inte en arbetsförmedlare som arbetar heltid i 2,5 månader också klara av att förmedla en chef till Arbetsförmedlingen. Om denne arbetsförmedlare vore riktigt skicklig skulle hon eller han kanske kunna befordra sig själv till chef på lite kortare tid, låt säga tre dagars intensiv tankeverksamhet vid skrivbordet?

Bror Perjus

Juholt sopade golvet med borgerlighetens ledare

Håkan Juholt gjorde återigen en lysande insats i riksdagens partiledardebatt. Han sopade golvet med de borgerliga partiernas företrädare. I sitt kraftfulla inlägg avslöjade han hur högerregeringen håller på att sälja ut Sverige. Vårdcentraler som etablerats och byggs upp för skattemedel, köps in av en privatperson för 700 000 kronor och säljs omedelbart för 20 miljoner kronor. Etableringsrätt för privatskolor säljs ut på aktionsporten Blocket.

Den ena skandalen i privatiserad äldreomsorg efter den andra avslöjas. Skolorna drabbas av betygsinflation och minskad lärartäthet. Och ändå hotar regeringen med att tvinga motvilliga kommuner att i snabbare takt sälja ut gemensam, skattefinansierad  verksamhet.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt var i stort sett svarslös. Det enda han hade att komma med var att fortfarande är flertalet skolor, sjukhus och vårdinrättningar gemensamt ägda.

I ett replikskifte med centerpartiets Annie Löf avslöjade Håkan Juholt obarmhärtigt svagheterna i högerregeringens arbetsmarknadspolitik. Centerledarens enda insats var att försvara den sänkta restaurangmomsen, eller som Juholt formulerade det, att göra hamburgarna fem kronor billigare. Mer tydligt än så kan högerregeringens tomhänthet inte beskrivas.

Mot det ställer socialdemokratin resurser ett brett reformprogram för bättre skolor, med ökad lärartäthet och högre utbildning för att göra ungdomar anställningsbara i branscher där de kan tjäna tillräckligt för att försörja sig. Juholt betonade också hur viktigt det är med forskning, utbyggnad av infrastrukturen, tunnelbanan i Stocholms-regionen, järnvägar och vägar och en klimatsmart ombyggnad av hyresbostäderna i de så kallade miljonprogrammet, för att skapa arbeten åt alla och bygga Sverige starkt inför framtiden.

Jobbskatteavdraget har, enligt högerregeringen, varit deras främsta reform mot arbetslösheten. Nu när arbetslösheten ökar på allvar, så har man plötsligt inte råd med jobbskatteavdrag, noterade Juholt. Hur hänger det ihop?

I en dialog med nye vänsterledaren Jonas Sjöstedt analyserade han situationen på arbetsmarknaden där framförallt unga människor, men också äldre, nu tvingas allt mer till tillfälliga anställningar i långlönebranscher. Det ena korttidsvikariatet staplas på det andra. Deltidsanställningar blir allt vanligare. Ibland innebär det uppsplittrad arbetstid, d v s att man får gå och arbeta först en stund tidig morgon, sedan gå hem och ta en lång paus och så arbeta några timmar sen eftermiddag. Allt fler unga människor rings in för att arbeta endast några timmar samma dag.

Det här är en återgång till forna tiders daglönearbete som präglade arbetsmarknaden tidigt 1900-tal, innan vi hade en stark facklig och politisk arbetarrörelse som kunde ställa krav på anständiga anställningsvillkor. Efter fem års högerregering är vi tillbaka i en sådan situation. Det är i många fall t o m värre nu med korta timanställningar och mycket oregelbundna arbetstider.  

Håkan Juholt och Jonas Sjöstedt var eniga om att kräva ett socialt protokoll, d v s regler inom EU som förhindrar den här katastrofala utvecklingen som präglar hela den europeiska arbetsmarknaden.

Bror Perjus

Det liberala vinstintressets cynism.

”Jag gör inte gällande att vanvård enbart förekommer hos privata utförare eller att det går att befria äldreomsorgen från liggsår, nedkissade blöjor och smärta. De plågsamma stunderna kan minskas men aldrig utplånas. Livet i dödens väntrum rymmer betydligt mer lidande än vad de flesta av oss orkar förstå.”

Så skriver idag Peter Wolodarski på DNs ledarsida. Så uppgiven blir den som vill sätta vinstintresset före omsorgen om gamla människor.

Det handlar inte om att befria äldreomsorgen, utan att befria människor från vanvård. Kanske kan någon tycka att jag här märker ord. Men är man ledarskribent i DN så har man känsla för ordens innebörd. Det tanklösa ordvalet tyder på bristande inlevelse.

Självklart ska ingen människa drabbas av liggsår. Smärta och ångest kan idag dämpas effektivt med mediciner, men kanske framförallt med närhet till en annan människa. Ingen ska behöva sitta eller ligga i timmar i nedkissade blöjor. Vi ska inte utgå från att omsorgen om gamla människor måste ske i något som kan beskrivas som dödens väntrum.

Sådana formuleringar är uttryck för det liberala vinstintressets cynism.  

Den borgerliga privatiseringspolitikens och vinstintressets förödande effekter inom vård, omsorg, skola och läkemedelshandel börjar nu bli tydliga. Peter Wolodarski är ute efter att rädda det som räddas kan. Han bryr sig inte om de människor som drabbas. Hans ärende är att slå vakt om den ekonomiska elitens möjligheter att tjäna pengar på riskfri, skattefinansierad verksamhet.

Bror Perjus