Även Tyresö går emot privata vinster i välfärden!

Socialdemokraterna i Tyresö ansluter sig nu också till den allt starkare kritiken inom partiet mot privata vinstintressen inom skattefinansierad välfärdssektor. Vid senaste medlemsmötet ställde sig arbetarekommunen bakom nedanstående motion till partikongressen nästa år, som jag tillsammans med Carl-Johan Karlsson, Lennart Jönsson och Jerry Svensson utarbetat. Motionen riktar mycket stark kritik mot privatiseringarna inom såväl förskola, som grundskola, gymnasium, äldreomsorg och apotek:

Privata vinstintressen, framförallt i form av stora koncerner ägda av riskkapitalbolag, tar över allt mer av utbildning, sjukvård, läkemedelsförsäljning och äldreomsorg i vårt land. Serien av avslöjade skandaler om stora bolag som gravt vanvårdar människor i äldreomsorgen, samt plockar ut stora vinster ur skattefinansierad verksamhet och gömmer pengarna i skatteparadis utgör bara toppen av ett isberg.

Inom sjukvården har vårdvalen medfört överetablering inom områden med stor köpkraft och mindre sjukvårdsbehov och underetablering i områden med mindre köpkraft och större sjukvårdsbehov.

Inom utbildningen har privatiseringarna försämrat utbildningens kvalitet, samt skapat betygsinflation och allt större problem med planering för såväl elever och studenter som för samhället.

Privatiseringen av apoteken har ökat läkemedelspriserna och försämrat tillgängligheten för många livsviktiga mediciner.

Privatiseringarna av välfärdssektorn har skapat en konstgjord marknad, där den som satsar sitt kapital alltid är garanterad vinst tack vare skattefinansieringen, vilket professor Sverker Sörlin m fl belyst i en artikel i vår ideologiska tidskrift Tiden. Följden har blivit att stora vinstdrivna bolag lägger beslag på en allt större del av våra skattemedel, samtidigt som kostnaderna per insats ökar och välfärd och trygghet för landets medborgare urholkas med oförändrat skatteuttag.

Privata intressen, inte bara riskkapitalbolag, har alltid vinstmaximering som mål för sin verksamhet. Servicen till medborgarna kommer enbart i andra hand. Därför kommer privatiseringarna av offentlig välfärdssektor fortsatt att skapa växande orättvisor och ojämlikhet i vårt samhälle, helt i strid mot socialdemokratins grundläggande ideologi och värderingar.

Det främsta motivet för privatiseringarna av den offentliga sektorn uppges vara att konkurrens förbättrar kvalité och pressar kostnader. Men en ambitiös genomgång av tillgänglig forskning visar att det är en myt. Genomgången utfördes - observera ! - av den borgerliga tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Den presenterades av forskningschefen Laura Hartman på DN Debatt den 7 september 2011. Efter en skarp attack från de samlade högerkrafterna inom näringsliv och politik tvingades Laura Hartman att lämna sin post som forskningschef för SNS. Flera andra renommerade forskare valde då att också lämna sina uppdrag för SNS.

En naiv förhoppning var att privatiseringarna framförallt skulle leda till att allt fler ideella vårdorganisationer, samt lokala vårdgivare, personal- och brukarkooperativ skulle etablera sig och bidra med förnyelse och utveckling av välfärdssektorn. Det har inte infriats. Det är de stora vårdbolagen som tagit över det mesta. På vissa håll förhindras t o m kommunen själv och brukarkollektiv från att delta i upphandling.

En annan lika naiv förhoppning är att effektiva metoder för upphandling av privata välfärdstjänster ska motverka privatiseringarnas negativa effekter. Ingenting talar för att det kommer att lyckas. Istället leder det till att en dyrbar byråkrati skapas för att sköta dessa mycket komplicerade upphandlingar, vilket ytterligare ökar kostnaderna för skattebetalarna.

Men eftersom privatiseringarna nu fått en så stor omfattning är det inte möjligt att omedelbart eller på kort sikt avveckla de privata alternativen.

Istället bör socialdemokratin utarbeta en långsiktig strategi som ökar valfriheten, samt utvecklar, förbättrar och effektiviserar den demokratiskt styrda offentliga välfärdssektorn i nära samverkan med brukarorganisationer och dem som arbetar inom sektorn.

Det bör också skapas ett utrymme för småskalig så kallad non-profit-verksamhet i välfärdssektorn i linje med beslut vid 2012 års LO-kongress.

Vi motionärer föreslår att socialdemokratin, vid sin ordinarie kongress 2013, beslutar utarbeta en strategi som utvecklar den offentliga välfärdssektorn, öppnar för mer av småskaliga non-profit-alternativ, samt långsiktigt begränsar och pressar tillbaka det privata vinstintresset inom skattefinansierad välfärdssektor. 

Bror Perjus

Arbetarekommunens yttrande över motionen:

Arbetarekommunen delar motionärernas syn på de problem som kommit av en alltför politiserad driven privatisering och avreglering av välfärdens olika tjänster av den borgerliga regeringen. 

Välfärden står inför stora utmaningar. Andelen äldre i befolkningen ökar, allt fler går ner i arbetstid för att klara omsorgen om barn och äldre, arbetskraftsbrist hotar i omsorgen, hälsoklyftorna växer och i den svenska skolan sjunker resultaten. Den svenska välfärden är unik. Ingenstans i världen finns en i så hög grad skattefinansierad välfärd som samtidigt är så obefintligt reglerad.

I det läget är upprördheten över att privata skol- och vårdkoncerner gör stora vinster på skattefinansierad verksamhet och delar ut pengarna till aktieägarna knappast märklig. Den är befogad. Det står helt klart att välfärden kommer att behöva mer resurser framöver och varenda skattekrona som går till välfärden kommer att behövas för att möta andelen äldre men också höja kvaliteten i verksamheterna. 

Vi lever idag med olika privata aktörer inom välfärdssektorn. Tyresö har idag flera förskolor, skolor och äldreboenden som drivs i privat regi. Några av dessa drivs av stora koncerner medan andra är mindre familjeföretag. Vi har också en stor del av välfärdens verksamhet i kommunen som drivs i egen regi. Skattemedel ska naturligtvis användas till välfärden och inte till vinstutdelning. För den generella välfärden är kärnan i den svenska modellen. Vi vet genom undersökningar att befolkningen vill ha en skattefinansierad välfärd som alla får del av på lika villkor. Som motionären pekar på är det viktigt att det utarbetas en långsiktig strategi som pressar tillbaka det privata vinsintresset och därmed ökar valfriheten.

Arbetarekommunen tycker också att det är viktigt att den egna verksamheten i kommuner och landsting också ska ha rätt delta i eventuella upphandlingar om verksamheten konkurrensutsätts.

Arbetarekommunen menar att restriktioner av privat verksamhet inom välfärdssektorn behövs och att en starkare reglering måste till. Det finns idag flera förslag som är värda att beaktas t ex det som Anne-Marie Lindgren, tidigare utredningschef på A-smedjan föreslagit. Lindgren föreslår en rad olika restriktioner kring bonusuttag och har också föreslagit att en ny form av bolagsordning borde tas fram avseende privata bolag inom den skattefinansierade sektorn. 

Arbetarekommunen välkomnar motionärens förslag om en långsiktig strategi för att utveckla offentliga välfärdssektorn, ställer sig bakom motionen och beslutar sända den som sin egen till partikongressen 2013.

Den borgerliga politikens fullständiga haveri

Lugn, bara lugn, snart kommer svenska folket att upptäcka att den borgerliga regeringens politiska program fullständigt havererat.

En serie så kallade jobbskatteavdrag har inte skapat ett enda nytt jobb. Istället ökar arbetslösheten. Jobbskatteavdragen har dessutom bidragit till ökade ekonomiska orättvisor och klyftor. De högavlönade har fått större skattesänkningar än de lågavlönade. Ännu mindre har pensionärerna fått.

Den försämrade sjukförsäkringen är en mänsklig katastrof för ett stort antal mycket sjuka människor. Cancersjuka tvingas till arbetsprövning. Desperata hårt pressade människor begår självmord.

Den försämrade a-kassan och sjukförsäkringen har medfört en kraftig ökning av antalet människor som behöver socialbidrag, försörjningsstöd som det kallas. Den som tvingas söka försörjningsbidrag får först göra sig av med alla sina tillgångar, som innebär ökade svårigheter att komma igen och skaffa sig en egen försörjning. Sedan tvingas man leva på en nivå långt under det anständiga. Det drabbar barnen särskilt hårt.

Den så kallade barnfattigdom i vårt land har återigen börjat ökat som en effekt av den borgerliga regeringens hänsynslösa orättvisepolitik. Det är oerhört tragiskt. Idag finns det i alla skolklasser barn som alla vet har fattiga föräldrar. Dessa barn har sämre kläder, de har inte råd att delta i utflykter, de får inte tillräcklig frukost innan de går till skolan och de blir ofta mobbade av andra, mer priviligierade och obetänksamma barn. En sämre start i livet kan ett barn knappast få. En sådan start i livet borde inget barn få.

Privatiseringarna av apotek, äldreomsorg och skolor är däremot en succé. Men inte för den som behöver läkemedel, omsorg eller utbildning, utan för ägarna till de riskkapitalbolag som kan skära guld med täljkniv och skicka de pengar de lurat skattebetalarna på till skatteparadis oåtkomliga för skattemyndigheterna. På det området har regeringens politik för ”bättre företagsklimat” blivit en stor framgång.

Apotekens service och vården av de gamla har däremot försämrats radikalt. Avancerade läkemedel med mindre efterfrågan saknas i de kommersialiserade apoteken. Skandal på skandal avslöjas med försvarslösa äldre som sitter ensamma, sysslolösa och stirrar rakt fram i tomheten eller ligger i sina sängar med nedbajsade blöjor, liggsår och stark ångest.

Den kasernliknande skolpolitiken har skapat stress, växande orättvisor och betygsinflation. Den leder till sämre kunskapsinhämtning och skadad personlighetsutveckling för många barn i den generation som ska ta över ansvaret för vår framtid.

Trafikpolitiken, med privatiseringar av tågtransporterna och bristande underhåll av järnvägar och tunnelbana, har skapat kaos över hela landet med tusentals människor som inte kommer till sina arbeten i tid, till oöverskådliga kostnader för samhället.

Den ekonomiska politiken framstår som framgångsrik. Men det har de borgerliga enbart en stark socialdemokrati att tacka för, som under Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid sanerade den offentliga ekonomi som körts sönder under de perioder då moderaternas Carl Bildt och centerns Thorbjörn Fälldin var statsministrar.

Dags för oss socialdemokrater att kraftigt skärpa vår oppositionspolitik och gå till motangrepp. Vi har all anledning att vara stolta över vår historia och att tro på vår framtid! Strunta i opinionsmätningarna och den tramsiga personfixeringen.

Bror Perjus