Det går bra för socialdemokraterna i massmedia, just nu…

Svenska Dagbladet beskriver idag kraftfullt bostadsbristen i landet, särskilt i Stockholms stad som också styrs av de borgerliga partierna. Samtidigt får Ingvar Carlsson och SSUs ordförande Gabriel Wikström efterlysa en ny socialdemokratisk bostadspolitik på SvDs debattsida, Brännpunkt. De båda berättar om hur en radikal socialdemokratisk bostadspolitik formad sent 1960-tal avskaffade bostadsbristen i hela landet. En miljon bostäder byggdes på tio år!

De stora bostadskomplexen har sedan dess blivit starkt kritiserade – men de medförde då en enorm standardhöjning för bostadsbeståndet i vårt land. Praktiskt taget alla fick en bra och modern bostad. Nu efterlyser förre statsministern och SSU-ordföranden en ny motsvarande bostadspolitisk offensiv. Den kommer säkert med en socialdemokratisk regering efter valet 2014. 

Statsministern Fredrik Reinfeldt blir alltmer pompös och patetisk i takt med att han blir allt mer tomhänt på så kallade reformer. Och det kanske vi ska vara tacksamma för, eftersom det mesta visar sig blir allt sämre i takt med att dessa reformer börjar få genomslag i verkligheten. Trots eller snarare på grund av de väldiga skattesänkningar som givit allra mest till de rika och högst avlönade.

Problemen bara växer inom kollektivtrafiken, sjukvården, äldreomsorgen och skolan i takt med att borgerlighetens reformer får genomslag. Resande trängs i bussar och tåg som inte håller tiderna. Köerna i sjukvården ökar. Antalet sjukskrivna ökar. Larmrapporterna om skandalösa förhållanden inom äldreomsorgen droppar in. Skolresultaten blir allt sämre. Och massarbetslösheten biter sig fast…  

En huvudorsak till eländet är privatiseringarna, kapitalets ökande makt och utbredning, som dränerar vår gemensamma sektor på ekonomiska resurser. Pengarna hamnar i händerna på riskkapitalbolag som gör miljardvinster på försämrad kvalitet.

Men det intressanta är att det nu, även på Svenska Dagbladets, Dagens Nyheters och Expressens ledarsidor, debattsidor och nyhetssidor, allt oftare riktas kritik mot den borgerliga regeringen, som själv dessutom börjar vackla och backa från den ena ståndpunkten efter den andra.

Den 20 oktober skriver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida;

”Samtidigt som Jan Björklund (FP) talar om lärlingssystemet som en ödesfråga för Sverige berövas tusentals elever rätten till en fullgod utbildning framför våra ögon. (…) det extrema svenska skolsystemet med fria vinstuttag, skolpeng, fri etablering och fritt skolval är fridlyst i debatten. (…) Det som i större delen av världen är självklarheter – som att vinstintresse och riskkapitalbolag inte hör hemma i skolans värld – är i Sverige en extremsynpunkt längst ut på vänsterkanten.”

I DN Kultur skriver teaterkritikern Leif Zern om Stockholms borgerliga kulturråd Madeleine Sjöstedt som kallar de fria teatergrupperna för ett särintresse;

”Det stämmer att särintresset härjar på flera områden i dagens samhälle. Men det beror ju till stora delar på den borgerliga politik som Sjöstedt företräder.”

I samma DN Kultur oroar sig den lysande krönikören Lawen Mohtadi över högerextremismens framfart i hela Europa i spåren av de växande samhällsproblem som borgerlighetens politik medför.

Hon skriver; ”Att socialdemokratin i detta läge inte förstår att deras kärnvärden – visionen om jämlikhet, människovärde och social sammanhållning – behövs mer än någonsin är djupt oroväckande. Snart måste de börja se.”

Det är förstås ett önskeläge för socialdemokratin när både borgerliga ledarskribenter och fristående kulturskribenter ropar högt efter socialdemokratiska kärnvärden.

Men frågan är; får de här skribenterna fortsätta att skriva fritt när valrörelsen kommer igång på allvar inför 2014 års val?

Tyvärr befarar jag att tidningsägarna då plockar fram de hårda nyporna och beordrar redaktionsledningarna att rensa i spalterna.  

Vi får väl se!

Bror Perjus