Borgerlig anpassning i vår egen valplattform, är att gå ned på knä för högerkrafterna.

Först nu, mitt under pågående regeringskris och alla taktiska överväganden inför extravalet den 22 mars, läser jag Daniel Suhonens bok; Partiledaren som kom in i kylan.

Och förstår mycket bättre vad som pågår!

Självklart är det en strid mellan höger och vänster i hela landet, mellan alla politiska partier och inom alla partier. Det har jag alltid utgått ifrån. Men med Suhonens bok i handen är man med, mitt inne i socialdemokratiska partiets högsta ledning Verkställande Utskottet, VU, men också hemma i ledande politikers sovrum och inne i deras huvud – tror jag åtminstone...

Just nu handlar det om taktiken inför extravalet.

Ut från VU kommer helt öppet Marita Ulvskog. Hon har uppenbarligen VUs uppdrag att kommentera det politiska läget officiellt. 

Hon säger det enda kloka; ”Vi går till val på vår egen politik. Men vi är öppna för samarbete med alla anständiga partier efter extravalet. Sverigedemokraterna är inte ett anständigt parti.” 

Det refereras ingående av Svenska Dagbladet, åtföljt av en serie kritiska frågor.

Men Marita håller fast kurs.

I Dagens Nyheter däremot finns en helt annan uppgift från en ”anonym källa”. Den säger att valplattform som nu tas fram ska innehålla en anpassning till de borgerliga partierna som underlättar en blocköverskridande uppgörelse efter valet.

Vem den källan är har läsaren ingen som helst aning om.

• Är det partiordföranden själv?
• Partisekreteraren, nummer två i partiet?
• Någon övrig ledamot av VU?

(VU består av LOs ordförande, ordföranden för partidistrikt och kringorganisationer som SSU, Kvinnoförbundet och Socialdemokrater för Tro&Solidaritet.)  

• Den ”anonyma källan” kan också vara en tjänsteman på hög nivå i partikansliet? Fast egentligen kan det vara precis vem som helst eller ingen...

Oavsett vem?!

Alla planer på en sådan anpassning till de borgerliga partierna i nuläget fullkomligt är förstås huvudlöst. Det kan endast tjäna som en sorts förnedring av socialdemokratin. 

Stefan Löfven har hela tiden hållit dörren öppen för förhandlingar. Det har varit värdefullt och korrekt. Socialdemokratin har visat sig vara medgörlig, öppen för kompromisser för landets bästa och för demokratins skull i ett politiskt besvärligt läge.

De borgerliga partierna har däremot uppträtt på det mest hänsynslösa sätt. De har slagit igen dörren för alla förhandlingar. De har krävt regeringens ovillkorliga avgång, trots att de tidigare släppt igenom en rödgrön regering, genom att lägga ned sina röster.

Och att i vår egen valplattform nu, inför ett extraval börja krypa till korset och anpassa vår politik till de borgerliga utan någon som helst förhandling, det är att gå ned på knä inför högerkrafterna.

Det är förstås inte värdigt Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.

Bror Perjus

Det går bra för socialdemokraterna i massmedia, just nu…

Svenska Dagbladet beskriver idag kraftfullt bostadsbristen i landet, särskilt i Stockholms stad som också styrs av de borgerliga partierna. Samtidigt får Ingvar Carlsson och SSUs ordförande Gabriel Wikström efterlysa en ny socialdemokratisk bostadspolitik på SvDs debattsida, Brännpunkt. De båda berättar om hur en radikal socialdemokratisk bostadspolitik formad sent 1960-tal avskaffade bostadsbristen i hela landet. En miljon bostäder byggdes på tio år!

De stora bostadskomplexen har sedan dess blivit starkt kritiserade – men de medförde då en enorm standardhöjning för bostadsbeståndet i vårt land. Praktiskt taget alla fick en bra och modern bostad. Nu efterlyser förre statsministern och SSU-ordföranden en ny motsvarande bostadspolitisk offensiv. Den kommer säkert med en socialdemokratisk regering efter valet 2014. 

Statsministern Fredrik Reinfeldt blir alltmer pompös och patetisk i takt med att han blir allt mer tomhänt på så kallade reformer. Och det kanske vi ska vara tacksamma för, eftersom det mesta visar sig blir allt sämre i takt med att dessa reformer börjar få genomslag i verkligheten. Trots eller snarare på grund av de väldiga skattesänkningar som givit allra mest till de rika och högst avlönade.

Problemen bara växer inom kollektivtrafiken, sjukvården, äldreomsorgen och skolan i takt med att borgerlighetens reformer får genomslag. Resande trängs i bussar och tåg som inte håller tiderna. Köerna i sjukvården ökar. Antalet sjukskrivna ökar. Larmrapporterna om skandalösa förhållanden inom äldreomsorgen droppar in. Skolresultaten blir allt sämre. Och massarbetslösheten biter sig fast…  

En huvudorsak till eländet är privatiseringarna, kapitalets ökande makt och utbredning, som dränerar vår gemensamma sektor på ekonomiska resurser. Pengarna hamnar i händerna på riskkapitalbolag som gör miljardvinster på försämrad kvalitet.

Men det intressanta är att det nu, även på Svenska Dagbladets, Dagens Nyheters och Expressens ledarsidor, debattsidor och nyhetssidor, allt oftare riktas kritik mot den borgerliga regeringen, som själv dessutom börjar vackla och backa från den ena ståndpunkten efter den andra.

Den 20 oktober skriver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida;

”Samtidigt som Jan Björklund (FP) talar om lärlingssystemet som en ödesfråga för Sverige berövas tusentals elever rätten till en fullgod utbildning framför våra ögon. (…) det extrema svenska skolsystemet med fria vinstuttag, skolpeng, fri etablering och fritt skolval är fridlyst i debatten. (…) Det som i större delen av världen är självklarheter – som att vinstintresse och riskkapitalbolag inte hör hemma i skolans värld – är i Sverige en extremsynpunkt längst ut på vänsterkanten.”

I DN Kultur skriver teaterkritikern Leif Zern om Stockholms borgerliga kulturråd Madeleine Sjöstedt som kallar de fria teatergrupperna för ett särintresse;

”Det stämmer att särintresset härjar på flera områden i dagens samhälle. Men det beror ju till stora delar på den borgerliga politik som Sjöstedt företräder.”

I samma DN Kultur oroar sig den lysande krönikören Lawen Mohtadi över högerextremismens framfart i hela Europa i spåren av de växande samhällsproblem som borgerlighetens politik medför.

Hon skriver; ”Att socialdemokratin i detta läge inte förstår att deras kärnvärden – visionen om jämlikhet, människovärde och social sammanhållning – behövs mer än någonsin är djupt oroväckande. Snart måste de börja se.”

Det är förstås ett önskeläge för socialdemokratin när både borgerliga ledarskribenter och fristående kulturskribenter ropar högt efter socialdemokratiska kärnvärden.

Men frågan är; får de här skribenterna fortsätta att skriva fritt när valrörelsen kommer igång på allvar inför 2014 års val?

Tyvärr befarar jag att tidningsägarna då plockar fram de hårda nyporna och beordrar redaktionsledningarna att rensa i spalterna.  

Vi får väl se!

Bror Perjus