DN-krönika idag om ett förlorat paradis; "Vi förstörde skolan och sänkte de höga lönerna i den offentliga sektorn."

Nathan Shachar är en skicklig skribent i DN. Hans rapporter från mellanöstern, Nordafrika och andra världsdelar är välskrivna och väldigt informativa. Även som ”fristående kolumnist” på ledarsidan är han tankeväckande och välgörande irriterande.

”Vi narrar oss själva om orsakerna till unga människors psykiska ohälsa” skriver han idag. Men hur kan han veta det? Om han, vilket han skriver, redan har narrat sig själv? Jodå, han vet i alla fall att den psykiska ohälsan inte beror på ”vare sig hårda krav eller ökande valfrihet och expanderande informationsflöde”.    

Frågan är då om denna hans insikt, han skriver ju ”vi” och inbegriper alltså sig själv, uppkom före eller efter det att han lurat sig själv, eller sedan han kommit till insikt om att han var lurad? Den frågan fördjupas av en märklig helomvändning i krönikans andra hälft och får, till sist, inget svar.

Fördelen med 1800-talets fruktansvärda fattigdom och armod i vårt land, som han naturligtvis inte vill skönmåla, var att ”den hade en tänkvärd egenskap” (...) ”Det fanns inga unga – kloka som dumma, kvinnor som män, bönder som borgare – som inte kunde något” påstår han. Och jag undrar; hur vet han det? Finns det idag någon som inte kan något? Totalt hjärndöd!

Detta kunnighetens 1800-tal torde dessutom ha sträckt sig in till åtminstone mitten av 1950-talet då, enligt Sachar, en ”svensk A-student kunde bra mycket mer än de flesta humanistiska doktorander idag”.  

Är det sant och bevisat? Kan ”mycket mer” är ett väldigt oprecist begrepp!

Jomenvisst, möjligen, om man tog studentexamen med bara stora A;n i betyget år 1950 så kunde man säkert bra mycket. Men hur många av studenterna hade stort A i alla ämnen? Och är det rättvist att jämföra dessa elitgenier med genomsnittet av dagens ”humanistiska doktorander”?

För övrigt är jag övertygad om att dagens humanistiska doktorander ”kan mer” än 50-talets A-studenter, inte minst därför att samhällets samlade kunskapsmassa är så oerhört mycket större och sprids så oerhört mycket effektivare idag än för 63 år sedan.

Sedan vänder Nathan Shachar helt på kuttingen och ställer, till min stora förvåning, skutan upp rakt emot dagens kraftiga borgerliga vind. ”Kring 1960 var Sverige jämlikast i världen. Inte på grund av välfärd eller bidrag utan tack vare skolan. Alla gick i samma skola. Detta var jämlikheten”.  Så skriver han! Men alla gick inte i samma skola – fortfarande slutade en majoritet efter den sjuåriga folkskolan – exempelvis jag själv 1957…

Men, jahaa, så jämlikheten är ändå svaret, även om han räknar bort ”välfärden” och ”bidragen” från jämlikheten?! Sannolikt räknar han också bort såväl ”välfärden” som ”bidragen” från studiebidragen som väl rimligen bidrog till den effektivt kunskapsbefrämjande jämlikheten i skolsystemet?!

”Men då, som sagans dåre, skar vi halsen av gåsen som värpte de gyllene äggen. Vi förstörde skolan och sänkte de höga lönerna i den offentliga sektorn. Tjatet om jämlikhet blev obligatoriskt i alla partier – fast jämlikhetens bas hade skrotats! Den gemensamma skolan är ett förlorat paradis. Det finns ingen väg tillbaka.”  

Så dystert slutar han sin krönika, ”om nu inte något genetiskt snille upptäcker ett sätt att föra in kulturarv, språk och flinkt handlag i arvsmassan utan skolor och läromästare – till dess lär rapporterna om de ungas tungsinne förbli ett stående inslag”.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, filosoferar jag själv när jag läser. Men det får mej i alla fall att tänka. Och tungsinnet har djupare orsaker än så, det är jag övertygad om. Exempelvis är jag övertygad om att just de ökande klyftorna, d v s den bristande jämlikheten, är en orsak till ungas tungsinne!

Bror Perjus

”Vad du ej klart kan säga, vet du ej: med tanken ordet föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.” Det sa Esaias Tegnér vid sin magisterpromotionen år 1820. Det var också han som sa att ”det gäller att se vad som sker i det som synes ske”. En riktig A-student och läromästare!