Tyskt 30-tal är redan här!

Den 11 februari 2013, skriver Ewa Stenberg i DN om det fruktansvärda näthatet mot kvinnor i offentlig debatt. Men det som gör mej mest upprörd, ja chockad, är hennes beskrivning av politikernas både utsatthet och undfallenhet. Jo, jag har hört siffrorna förr, men nu plötsligt framstod allt så skrämmande tydligt. Någonting har hänt i samhället. Och jag ställer mej frågan; Är det redan för sent?

”Hela 16 procent av alla förtroendevalda i Sverige blev hotade, misshandlade eller trakasserade 2011 i samband med sina uppdrag. Över två tusen politiker på ett enda år. Mer än var tredje riksdagsledamot blev utsatt. (…) Nästan var tionde politiker har undvikit att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga på grund av detta,” skriver hon och refererar till Brottsförebyggande Rådet.

Det som slår mej är att det redan har gått för långt. Fascismen håller på att tysta demokratin med våld! Varför finns det ingen politisk aktionsplan mot detta? Varför lägger regeringen ingen proposition, varför ingen motion från oppositionen, varför ingen riksdagsdebatt?

När två riksdagsledamöter beväpnar sig med järnrör på stan i syfte att ta lagen i egna händer och spöa upp en ”uppkäftig komiker”, så måste Riksdagen givetvis ta en generaldebatt. Men icke! Bara några försynta antydningar i bisatser i helt andra debatter. Den grundläggande frågan är; Ska vi ha sådana politiker i riksdagen? En har lämnat. Men en är kvar! Tyskt 30-tal är redan här! ”Järnrören” får inte sänkt utan ökat stöd i opinionsmätningarna. Det är dags att ta bladet från munnen angående de så kallade Sverigedemokraterna innan det är för sent.  

Mitt förslag är att riksdagen arrangerar en stor generaldebatt om människosyn. Vilken människosyn har de olika politiska partierna; Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna? Anser samtliga riksdagspartier att alla människor har samma värde? Och vad innebär det att ha samma värde?

Har människor som sitter på Stockholms trottoarer och tigger samma värde som Handelsbankens VD Pär Boman? Har en lågavlönad, deltidsarbetande, ensamstående mor och hennes barn samma människovärde som Nordeas VD Christian Clausen? Har en sjukskriven och en arbetslös samma människovärde som Ericssons VD Hans Vestberg?

Vad menas i så fall med uttrycket ”samma värde”? Vad innebär uttrycket ”människovärdets okränkbarhet”? Vågar Riksdagens ledamöter sig på en sådan generaldebatt? Det var den frågan som Ewa Stenberg faktiskt väckte? Och det är den fråga som vi i en grupp socialdemokrater och allmän vänster i Tyresö diskuterat nu vid flera tillfällen.

Bror Perjus