När förlorar Fredrik Reinfeldt sin trovärdighet?

Fortfarande får Fredrik Reinfeldt höga siffror när politikers trovärdighet mäts av opinionsinstituten. Men förr eller senare kommer historien att hinna ifatt honom. En gång skrev han en djupt cynisk bok om svenskarna som ”det sovande folket”. Han menade att Sverige består av ett folk som hellre låg hemma och drog sig i sängvärmen än gick till jobbet. Ingenting kan vara mera felaktigt i ett land som i modern tid haft en lägre arbetslöshet och en högre sysselsättningsgrad än i praktiskt taget alla andra länder i världen.

Men Reinfeldt har inte ändrat uppfattning. Fortfarande, när han talar om jobbskatteavdragen, så talar han om skatteavdrag för ”de som stiger upp på morgonen och går till jobbet”. Precis som om sjuka, studerande, arbetslösa, funktionshindrade och pensionärer är lata och inte vill stiga upp på morgonen och göra rätt för sig.

När sjukersättning och a-kassa försämras på ett sätt som drabbar utsatta människor mycket hårt, så säger Reinfeldt att syftet är att ”sänka trösklarna tillbaka till arbetsmarknaden”. Det är ett uppenbart hyckleri. Man sänker inte utan höjer trösklarna genom att försämra ekonomin för sjuka och arbetslösa. Sjuka och arbetslösa återvänder inte snabbare till arbetsmarknaden för att de får det sämre ställt.

Statsministerns trovärdighet undermineras också av hans partis allt fräckare försök att framstå som något som partiet aldrig varit och inte är. Partiet har vid flera tillfällen bytt namn. Syftet är uppenbart. Det gäller att försöka sudda ut sin demokratiskt tvivelaktiga historia.

Under tidigt 1900-tal hette partiet Allmänna Valmansförbundet. Med det partinamnet borde partiet ha varit för allmän och lika rösträtt för alla. Men tvärt om! Partiet försökte så långt som möjligt förhindra införandet av allmän och lika rösträtt för alla i vårt land.

Därför tvingades man så småningom att byta namn till Högerpartiet. Även det namnet blev efter en tid en belastning. Det förknippades efter högerutbrytningar av ungdomsförbundet med högerextremism, nazism och fascism, men också med politiska ståndpunkter i vårt land som stod i motsättning till ett rättvist och jämlikt samhälle.

Därför döptes partiet 1969 om till Moderata Samlingspartiet. En beteckning som också måste betraktas som tvivelaktig eftersom partiets politik knappast var särskilt moderat i ordets egentliga mening. Partiet bedrev och bedriver fortfarande idag en högerkantspolitik som ökar de ekonomiska orättvisorna och klyftorna i samhället.   

När Fredrik Reinfeldt övertog ledningen för partiet lanserades partinamnet Nya Moderaterna. Det kan lätt förknippas med det språkbruk som så effektivt gisslas i George Orwells berömda roman 1984. Det kallas betecknande nog för Nyspråk. Och Nyspråket var i den romanen ett uttryck för diktaturens försök att utplåna medborgarnas historiska erfarenheter, att så skapa förvirring, okunskap och osäkerhet hos medborgarna. Det var ett effektivt sätt att förhindra kritik mot diktaturen.

Men de nya moderaterna får oförfärat vidare med sitt Nyspråk och kallar sig plötsligt för Nya Arbetarpartiet Moderaterna. Det är en stöld av en del av socialdemokratins partinamn. Ett fräckt försök att utge sig för att vara något annat än det man är. Dessutom är det en förvanskning av stöldgodset.

Under hela den här perioden har socialdemokraterna haft partinamnet Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti. Ett över 100 år gammalt partinamn tyder på konsekvens och en stor historisk stolthet över vad man som parti uträttat och kan stå för än idag och i framtiden.

Men moderaterna stal inte bara en del av namnet. De förvanskade dessutom stöldgodset, genom att ta bort ett e i mitten av Arbetarepartiet. Med det markerade moderaterna att man var ett parti inte för arbetare, utan för den som arbetar. Dvs moderaterna är inte ett parti för den som är arbetslös, sjuk, studerande, funktionshindrad eller pensionär. Moderaterna är bara ett parti för den som är frisk och stark och kan klara sig själv. Övriga får klara sig bäst de vill. En djupt cynisk människosyn som har till syfte att minska solidariteten med utsatta människor bland dem som är friska och har ett arbete.

Den här taktiken att försöka sudda i sin egen historia blev närmast parodisk när partiet i ett ideprogram plötsligt hävdade att man varit med om att driva igenom den allmänna och lika rösträtten. Dessutom påstods att moderaterna under senare halvan av 1900-talet varit med och bekämpat apartheidsystemet i Sydafrika. I verkligheten var moderaterna det enda parti i Sveriges Riksdag som motsatte sig ekonomiska sanktioner mot Apartheid-regimen i Sydafrika.

Taktiken att stjäla och förvränga namn och begrepp och att sudda i historien för att förvirra väljarna tycks verkligen ha gått på djupet inom det så kallade moderata partiet. I samband med folkomröstningen mot höjda avgifter inom äldreomsorgen i Tyresö så stal moderaterna rakt av Nej-sidans kampanjtema ”Gilla Trygghet – Rösta Nej” och gjorde om det till ”Gilla Trygghet – Rösta Ja”.

Men inte nog med det. Före valet lovade de att inte höja avgifterna för de gamla och funktionshindrade. Efter valet höjde de avgifterna. När över 4 000 medborgare med sina namnteckningar krävde en folkomröstning om avgifterna, så dikterade majoriteten i kommunfullmäktige formuleringar på valsedlarna som om valet skulle handla om något helt annat än höjda eller sänkta avgifter, nämligen principera för taxesystemet.

På så sätt försökte majoriteten luras, vilseleda och skapa förvirring för att få väljare att av misstag rösta mot sin egen övertygelse eller av osäkerhet avstå från att rösta. Det är en politik som är djupt cynisk och odemokratisk! Och det är en politik med en stark historisk förankring ända sedan demokratins genombrott i vårt land.

Snart kanske ”det sovande folket” vaknar upp och i vrede vänder sig mot alla cyniska försök att förfalska vår historia.

Bror Perjus

När en människa som Håkan Juholt blir utsatt för en så massiv kritik

När en människa som Håkan Juholt blir utsatt för en så massiv kritik, så känner jag alltid ett starkt behov av att försvara den utsatte. Dessutom upplevde jag Håkan Juholt som en mycket inkännande, inspirerande och engagerad politiker med stor förmåga att också entusiasmera människor omkring sig och hela det socialdemokratiska partiet. Jag var med och valde honom som partiledare vid extrakongressen. Och då står man upp för sitt beslut.

Han var i sin tur fullkomligt kompromisslös i sin uppställning för utsatta, för sjukförsäkrade och arbetslösa som förlorat sin ersättning på grund av högerregeringens drakoniska bestämmelser. Han inledde med ett oerhört starkt tal vid partikongressen, där jag särskilt berördes av att han tog upp den ökande barnfattigdomen som är en skam för vårt land.

Ett annat tema som berörde mej starkt var hans breda kulturella engagemang och inlevelse. Just detta, tror jag, skakade om socialdemokratins politiska motståndare. De såg framför sig en socialdemokratisk partiledare som var på väg att få med sig betydande delar av landets författare, skådespelare, musiker och konstnärer – vilket är mycket värdefullt för ett parti. Men det är också bra för kulturen med en politisk ledare som inser kulturens oerhört stora värde för människor och för samhället.

Håkan Juholt retoriska förmåga, förmågan att tala på ett sätt som gick rakt in i åhörarnas hjärtan var inspirerande. Han satte fart på tankar och idéer hos den som lyssnade på honom. Därtill kom en debattförmåga som, sammantaget, gjorde honom till den ojämförligt starkaste partiledaren i vårt land.

Därför försvarade jag honom som partiledare in i det sista.

Alla de här egenskaperna har Håkan Juholt givetvis kvar fortfarande. Det visade han också vid sitt avskedstal i Oskarshamn. Därför får vi hoppas att partiet även i fortsättningen ser till att använda hans tjänster på ett bra sätt.

Det var ingen tvekan om att han hade blivit en lysande partiledare för socialdemokratin, om det inte varit för hans olyckliga tendens att då och då slinta i argumentationen. Han var lite som en schackspelare som gjorde två drag, men inte  riktigt tänkt igenom det tredje draget. Och ibland tänkte han bara ett drag framåt.

Anledningen till att processen med hans avgång blev så långt utdragen är djupt mänsklig. Det socialdemokratiska partiets människosyn kräver att dess ledning hanterar utsatta människor med största hänsyn. Och det gäller också en partiledare.

Och det gjorde ledamöterna i Verkställande Utskott och partiledning med stort tålamod och ömsinthet. Själv visade Håkan Juholt en närmast osannolik styrka och kampanda som orkade hålla ut så länge under sådant hårt tryck.  

Nu gäller det för partiet att samla sig kring en ny partiordförande så snart som möjligt. Men det krävs också ingående diskussioner på alla nivåer om den framtida politiken. Det finns flera avgörande principfrågor som är oklara inför framtiden.

Bror Perjus

Tragiskt, om de rika tvingas betala!

Morgontidningarna i Stockholm fortsätter med sitt frenetiska misstänkliggörande av socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. I ledare, kommentarer och på nyhetsplats ägnar de sig åt att märka ord, hård-dra formuleringar, förvränga och medvetet missuppfatta allt han säger.

På nyhetsplats plockar DN fram Nils Weidstam från mobiloperatörernas branschorganisation. Han får förklara hur befängt det är att ge alla människor i hela landet möjlighet att kommunicera via mobiltelefon. För att ytterligare belysa hur verklighetsfrämmande Håkan Juholts tankar är citeras professor Jens Zander vid KTH som ställer den retoriska frågan;

”Skulle du vilja att varje väg hade belysning överallt?”  

Vaddå, vi har ju inte bara vägbelysning i det här landet utan också miltals med elljusspår i våra skogar, för att inte tala om alla skidliftar på fjällsidorna!   

Men Håkan Juholt befinner sig i fint sällskap. Även Barack Obama har ådragit sig DNs missnöje. Ledarskribenten Gunnar Jonsson är mycket upprörd över att de rika i USA med höjda skatter kan tvingas bekosta såväl sänkta arbetsgivaravgifter, som nya tåg och USAs budgetkaos.

Det vore en ”tragedi”, tycker hr Jonsson.

Det finns värre tragedier, enligt min uppfattning. Men kanske är det något jag missuppfattat?

Bror Perjus