Sanningen om talmansvalet: Det var de borgerliga partierna som valde Björn Söder.

Valet av Sverigedemokraten Björn Söder till andre vice talman i Sveriges riksdag har inte rapporterats på ett korrekt sätt i massmedia. Det över två timmar långa valet med slutna valsedlar har förhånats på ledarsidor och beskrivits på ett mycket förvirrande sätt på nyhetsplats. Sanningen är att de fyra borgerliga partierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna ställde sig bakom Sverigedemokraternas nominering av Björn Söder.

Det här är bakgrunden: 

Talmansvalet i Sveriges riksdag följer sedan 1970-talet en viss praxis. Men praxis är inte lagfäst utan kan ändras om en majoritet i riksdagen bestämmer sig för det. Dessutom är partierna heller inte eniga om praxis.

Socialdemokraterna anser att största parti i riksdagen ska tillsätta ordinarie talman. De borgerliga anser att största parti i det största blocket, borgerliga eller rödgröna, ska tillsätta ordinarie talman. I övrigt säger praxis att partierna efter storleksordning ska tillsätta vice, andre vice och tredje vice talman.

Efter årets val nominerade Socialdemokraterna Urban Ahlin till ordinarie talman. Moderaterna nominerade Tobias Billström till vice talman. Sverigedemokraterna nominerade Björn Söder till andre vice och Miljöpartiet nominerade Esabelle Dingizian till tredje vice talman. Men socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ville inte acceptera nomineringen av sverigedemokraternas Björn Söder.  

Och såhär säger Björn von Sydow, socialdemokratisk veteran och tidigare ordinarie talman i riksdagen, när jag ringer honom.

-         Centerpartiet och Folkpartiet kunde ha enats om en motkandidat, som i så fall hade hade kunnat slå ut Sverigedemokraternas Björn Söder. Men de vägrade ställa upp motkandidat.

De borgerliga partierna stod fast vid praxis. Det innebar stöd för Sverigedemokraten Björn Söder. Därför blev han vald.

-          Ja, det är min bedömning, säger Björn von Sydow.

Med en öppen omröstning i riksdagen så hade Björn Söder blivit vald till talman med ett uttalat och formellt stöd av en majoritet i riksdagen bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. I det läget bestämde sig Vänsterpartiet för att begära sluten omröstning för att göra det möjligt att rösta blankt. Björn Söder blev ändå vald. Men formellt enbart med 46 röster från sitt eget parti och ytterligare sju röster, med all säkerhet från något eller några borgerliga partier.

Övriga 294 riksdagsledamöter röstade blankt.

Därmed blev det ändå en kraftfull markering och ett förnedrande nederlag för Sverigedemokraterna. Men det bästa hade varit att han aldrig blivit vald. Ett fascistiskt, rasistiskt, invandrarfientligt och i grunden människofientligt parti ska inte besätta en talmanspost. Valet av en Sverigedemokrat är en skamfläck för demokratin i vårt land, hur det än går till. Men det är de borgerliga partierna som får ta ansvaret.

Bror Perjus

När förlorar Fredrik Reinfeldt sin trovärdighet?

Fortfarande får Fredrik Reinfeldt höga siffror när politikers trovärdighet mäts av opinionsinstituten. Men förr eller senare kommer historien att hinna ifatt honom. En gång skrev han en djupt cynisk bok om svenskarna som ”det sovande folket”. Han menade att Sverige består av ett folk som hellre låg hemma och drog sig i sängvärmen än gick till jobbet. Ingenting kan vara mera felaktigt i ett land som i modern tid haft en lägre arbetslöshet och en högre sysselsättningsgrad än i praktiskt taget alla andra länder i världen.

Men Reinfeldt har inte ändrat uppfattning. Fortfarande, när han talar om jobbskatteavdragen, så talar han om skatteavdrag för ”de som stiger upp på morgonen och går till jobbet”. Precis som om sjuka, studerande, arbetslösa, funktionshindrade och pensionärer är lata och inte vill stiga upp på morgonen och göra rätt för sig.

När sjukersättning och a-kassa försämras på ett sätt som drabbar utsatta människor mycket hårt, så säger Reinfeldt att syftet är att ”sänka trösklarna tillbaka till arbetsmarknaden”. Det är ett uppenbart hyckleri. Man sänker inte utan höjer trösklarna genom att försämra ekonomin för sjuka och arbetslösa. Sjuka och arbetslösa återvänder inte snabbare till arbetsmarknaden för att de får det sämre ställt.

Statsministerns trovärdighet undermineras också av hans partis allt fräckare försök att framstå som något som partiet aldrig varit och inte är. Partiet har vid flera tillfällen bytt namn. Syftet är uppenbart. Det gäller att försöka sudda ut sin demokratiskt tvivelaktiga historia.

Under tidigt 1900-tal hette partiet Allmänna Valmansförbundet. Med det partinamnet borde partiet ha varit för allmän och lika rösträtt för alla. Men tvärt om! Partiet försökte så långt som möjligt förhindra införandet av allmän och lika rösträtt för alla i vårt land.

Därför tvingades man så småningom att byta namn till Högerpartiet. Även det namnet blev efter en tid en belastning. Det förknippades efter högerutbrytningar av ungdomsförbundet med högerextremism, nazism och fascism, men också med politiska ståndpunkter i vårt land som stod i motsättning till ett rättvist och jämlikt samhälle.

Därför döptes partiet 1969 om till Moderata Samlingspartiet. En beteckning som också måste betraktas som tvivelaktig eftersom partiets politik knappast var särskilt moderat i ordets egentliga mening. Partiet bedrev och bedriver fortfarande idag en högerkantspolitik som ökar de ekonomiska orättvisorna och klyftorna i samhället.   

När Fredrik Reinfeldt övertog ledningen för partiet lanserades partinamnet Nya Moderaterna. Det kan lätt förknippas med det språkbruk som så effektivt gisslas i George Orwells berömda roman 1984. Det kallas betecknande nog för Nyspråk. Och Nyspråket var i den romanen ett uttryck för diktaturens försök att utplåna medborgarnas historiska erfarenheter, att så skapa förvirring, okunskap och osäkerhet hos medborgarna. Det var ett effektivt sätt att förhindra kritik mot diktaturen.

Men de nya moderaterna får oförfärat vidare med sitt Nyspråk och kallar sig plötsligt för Nya Arbetarpartiet Moderaterna. Det är en stöld av en del av socialdemokratins partinamn. Ett fräckt försök att utge sig för att vara något annat än det man är. Dessutom är det en förvanskning av stöldgodset.

Under hela den här perioden har socialdemokraterna haft partinamnet Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti. Ett över 100 år gammalt partinamn tyder på konsekvens och en stor historisk stolthet över vad man som parti uträttat och kan stå för än idag och i framtiden.

Men moderaterna stal inte bara en del av namnet. De förvanskade dessutom stöldgodset, genom att ta bort ett e i mitten av Arbetarepartiet. Med det markerade moderaterna att man var ett parti inte för arbetare, utan för den som arbetar. Dvs moderaterna är inte ett parti för den som är arbetslös, sjuk, studerande, funktionshindrad eller pensionär. Moderaterna är bara ett parti för den som är frisk och stark och kan klara sig själv. Övriga får klara sig bäst de vill. En djupt cynisk människosyn som har till syfte att minska solidariteten med utsatta människor bland dem som är friska och har ett arbete.

Den här taktiken att försöka sudda i sin egen historia blev närmast parodisk när partiet i ett ideprogram plötsligt hävdade att man varit med om att driva igenom den allmänna och lika rösträtten. Dessutom påstods att moderaterna under senare halvan av 1900-talet varit med och bekämpat apartheidsystemet i Sydafrika. I verkligheten var moderaterna det enda parti i Sveriges Riksdag som motsatte sig ekonomiska sanktioner mot Apartheid-regimen i Sydafrika.

Taktiken att stjäla och förvränga namn och begrepp och att sudda i historien för att förvirra väljarna tycks verkligen ha gått på djupet inom det så kallade moderata partiet. I samband med folkomröstningen mot höjda avgifter inom äldreomsorgen i Tyresö så stal moderaterna rakt av Nej-sidans kampanjtema ”Gilla Trygghet – Rösta Nej” och gjorde om det till ”Gilla Trygghet – Rösta Ja”.

Men inte nog med det. Före valet lovade de att inte höja avgifterna för de gamla och funktionshindrade. Efter valet höjde de avgifterna. När över 4 000 medborgare med sina namnteckningar krävde en folkomröstning om avgifterna, så dikterade majoriteten i kommunfullmäktige formuleringar på valsedlarna som om valet skulle handla om något helt annat än höjda eller sänkta avgifter, nämligen principera för taxesystemet.

På så sätt försökte majoriteten luras, vilseleda och skapa förvirring för att få väljare att av misstag rösta mot sin egen övertygelse eller av osäkerhet avstå från att rösta. Det är en politik som är djupt cynisk och odemokratisk! Och det är en politik med en stark historisk förankring ända sedan demokratins genombrott i vårt land.

Snart kanske ”det sovande folket” vaknar upp och i vrede vänder sig mot alla cyniska försök att förfalska vår historia.

Bror Perjus