måndag 13 oktober 2014

Skydda partiet från manipulatörer, kommunikatörer, strateger, lobbyister och PR-byråer

Socialdemokratiska partiets inre demokrati måste vitaliseras, framförallt genom bättre politiska debatter i basorganisationerna. De aktiva partimedlemmarnas åsikter måste effektivt kanaliseras ända upp till partiets högsta ledning.

Det är den viktigaste slutsatsen som kan dras av det händelseförlopp som ledde fram till valet av Håkan Juholt och hans avsättning som partiledare. Jag har inte hunnit läsa Daniel Suhonens bok ”Partiledaren som kom in i kylan” (Leopard förlag 2014). Men medias referat tyder på att boken handlar enbart om avsättningen av Håkan Juholt. Jag tror att det är ett allt för kort och ytligt perspektiv.

Det här handlar om hela den svenska arbetarrörelsen, alltså det socialdemokratiska partiet och den viktigaste sidoorganisationen, Landsorganisationen, LO och dess medlemsförbund. Det är en numera gammal rörelse som stelnat till i sina former och förlorat en del av sin förmåga att kanalisera opinioner och stämningar bland väljarna.

Det har medfört återkommande krav på ”förnyelse”. I årets valrörelse fick det en närmast desperat betoning i formuleringen ”Framtidspartiet”. Ord som ”förnyelse” och ”framtidsparti” leder tyvärr till underskattning och i värsta fall förnekelse av arbetarrörelsens historia.

Arbetarrörelsen måste samtidigt både förnya sig och hålla fast vid sin historiska uppgift som är kampen för jämlikhet. Men demokratin förutsätter också att ett parti som vill regera och genomföra konkreta förändringar behärskar den politiska mitten. Men det räcker inte för arbetarrörelsen att behärska mitten. Rörelsens uppgift är också att förskjuta mitten längre till vänster.

Fredrik Reinfeldt sa triumferande när han avgick som partiledare för moderaterna att han gjort Sverige ”mera borgerligt”. Vår uppgift är att återigen göra Sverige mera socialistiskt, alltså skapa opinion för ett mera jämlikt och rättvist samhälle. Och egentligen borde det vara enkelt numera, eftersom samhällsvetenskapen allt tydligare visar att det jämlika samhället fungerar mycket bättre för det allra största flertalet än det ojämlika samhället.   

Men för att arbetarrörelsen ska kunna stärka opinionen för det jämlika samhället, så måste partiets inre demokrati och basorganisation vitaliseras och förbättras. När jag fick förmånen att delta i partikongressen i Göteborg förra året så imponerades jag av vår kongressdelegation i Stockholms län och utropade i en blogg att ”Socialdemokratin är en oerhört vital folkrörelse”. Kongressen var också imponerande när den fattade beslut i snabbt tempo utifrån ett par tusen motioner och förslag från partistyrelsen i stora samhällsfrågor. 

Men jag upplever framförallt en brist i partiets basorganisationer mellan kongresserna. Det är nödvändigt att sätta fart på de politiska debatterna i arbetarekommunerna. Våra möten präglas lite för mycket av oförargliga samtal vid ett eller flera kaffebord eller över en pizza och ett glas öl. Styrelsen lägger fram förslag som klubbas utan debatt, utan kritisk granskning, utan att alternativa tankar och förslag kommer fram och blir ordentligt genomlysta.

Sådant fortplantar sig uppåt i organisationen. Till sist kan nästan vad som helst hända inom organisationens ledning. Och det är precis vad som hänt i historien kring Håkan Juholt. Men samma sak hände redan med hans företrädare Mona Sahlin. Hon hade av partiets högsta ledning utsetts till Ingvar Carlssons efterträdare, men kuppades bort av en krets omkring Göran Persson. Hennes fall var en medialäcka om chokladbiten Toblerone. Håkan Juholt knäcktes med en läcka om hyran av en lägenhet i Västertorp.

Det är sådant som händer när en Rörelse stelnar till i sina former, när debatten i basorganisationerna förkvävs och den demokratiska vitaliteten dör ut. Då övertas makten av manipulatörer, kommunikatörer och strateger som spelar sitt spel omkring en ”kejsare” som hamnar i händerna på sina rådgivare eller spelas ut av ”rådgivare”. Då blir rörelsen lätt ett offer för externa och interna lobbyister och PR-byråer. Då blir läckor till massmedia en metod för att styra och manipulera ett helt parti.

Ett gott råd till Stefan Löfven; ”Lyssna på rörelsen!” Men det förutsätter också att ”rörelsen” har något att säga!
Bror Perjus




1 kommentar:

  1. Efter årets val är det väl uppenbart att partiet måste börja lyssna på väljarna också. Men det gör man inte i en TV-studio. Utan det gör de många medlemmarna, men knappast under en tävling med moderaterna om att ha hunnit med att ringa på flest dörrar under veckorna före ett val. Om någon öppnar är det antingen full envägskommunikation eller en nervös väntan på att få en syl i vädret.

    Att lyssna på väljarna handlar om det dagliga samtalet, och om repliker som man råkat snappa upp. Vart tog den berömda "fingertoppskänslan" vägen? Socialdemokraternas unika redskap för att läsa av opinioner.

    SvaraRadera