SOLIDARITET

Socialdemokratin ska självklart utforma en politik som attraherar en majoritet av väljarna. Men det ska vara en politik som bygger på solidaritet, inte en politik som spelar ut olika grupper i samhället mot varandra.

Jag ogillar skarpt när någon säger att

”Vi måste ha en politik också för dom som jobbar. Vi får inte bli ett bidragsparti.”

Den som säger så har redan accepterat högerns samhällsanalys, antagit deras problemformulering och anpassat sig till deras retorik.

Högerns valseger visar, dessvärre, att de lyckats med att spela ut de allra mest utsatta grupperna i vårt samhälle mot varandra och därmed splittrat socialdemokratins väljarbas i två delar.

De så kallade jobbskatteavdragen har ställt lågavlönade mot arbetslösa, sjuka, förtidspensionerade, handikappade, studerande ungdomar och vårdbehövande äldre människor.

Det handlar inte om skattesänkningen som sådan. Det handlar om motiven bakom och argumenten när man säger att jobbskatteavdragen ”sänker trösklarna tillbaka till arbetslivet” för arbetslösa och sjuka. Hör ni hur falskt det ekar? De utgår alltså från att människor är arbetslösa och sjuka därför att a-kassan och sjukförsäkringen är allt för bra.

Det är djupt cyniska argument som bidragit till att föra Sverigedemokraterna in i riksdagen. När man ställer de mest utsatta grupperna i vårt samhälle mot varandra, så öppnar man dörren på vid gavel för fascismen.

Vi ska absolut inte spela med i det spelet - vårt allra viktigaste politiska uppdrag är att återskapa solidariteten med dem som har det sämst.

Sanningen är ju att det saknas tillräckligt många jobb. Det finns över 400 000 arbetslösa och färre än 50 000 lediga jobb enligt Arbetsförmedlingen. En betydande andel av de arbetslösa saknar dessutom utbildning och kompetens för de arbeten som finns.

Det allra flesta av de sjukskrivna är helt enkelt sjuka. Den brutala stupstock i sjukförsäkringen som högerregeringen infört drabbar många människor fruktansvärt hårt. Här har vi som socialdemokrater inte sagt ifrån tillräckligt kraftfullt.

Det finns upprörande vittnesmål - senast i LO-tidningen - om självmord, cancersjuka som inte har råd med sin medicin, diabetiker utan ben som tvingas till arbetsförmedlingen, barn till sjukskrivna föräldrar som inte har råd med skolutflykter, familjer som tvingas sälja sina bostäder och andra värdesaker för att få så kallat försörjningsstöd, socialbidrag.

I flertalet av våra kommuner ökar nu socialbidragen kraftigt på grund av utförsäkringarna från sjukförsäkringen.

Jobbskatteavdragen har naturligtvis inte skapat ett enda nytt jobb. Istället har vi nu en massarbetslöshet på ca 8 procent, här i vårt land där vi varit vana vid full sysselsättning.

Full sysselsättning är solidaritetens och välfärdssamhällets främsta verktyg och därför den viktigaste kortsiktiga, konkreta politiska uppgiften för partiet. Det ska jag återkomma till i nästa blogg.

Bror Perjus