fredag 23 juni 2017

DN-debatt idag: Stjernkvistarnas uppgivna strategi!


Det är en uppgivenhetens strategi som förre partisekreteraren, numera kommunalrådet Lars Stjernkvist et consortes i Norrköping, predikar för socialdemokratin inför valet den 9 september 2018 (DN-debatt 23 juni).

De beklagar sig över ”dagens hårda debattklimat”.

Angreppen är hårda, tonen oförsonlig och utrymmet för problematisering och resonerande minimalt”, skriver de.

Stjernkvistarna anser därför att vi måste ”börja med att förändra vår egen retorik” och sluta upp med att ”bunta ihop de borgerliga partierna och kalla dem för högerpartier”.

Betraktat ur ett höger-vänster-perspektiv står de borgerliga partierna till höger om socialdemokratin. De är alltså ”högerpartier”. Det är inte särskilt märkligt eller anstötligt på något sätt. Det tycker de nog inte ens själva. Och just det har knappast förhindrat de så kallade mittenpartierna från att göra upp med socialdemokratin i kritiska lägen.

Men den sista borgerliga partiledare som vågade ingå i en koalition med socialdemokratin var Bondeförbundets ledare Gunnar Hedlund. Han kallade själv de övriga borgerliga partierna för ”högern” som han aldrig ville regera med. Dagens Annie Lööf däremot leder ett typiskt högerparti.

Och det är faktiskt inte socialdemokratins ledning som står för ”de hårda angreppen” och ”den oförsonliga tonen”. Det är de samlade ”högerpartierna” som ständigt planerar tillsammans för hur de ”ska byta ut Stefan Löfven som statsminister”. Han påstås föra en ”politik som är skadlig för Sverige”.

Sverigedemokraterna och övriga högerpartier har levererat ett hundratal så kallade ”tillkännagivanden” mot regeringen i kraft av sin stora majoritet i riksdagen. De klurar på olika konstruktioner av misstroendevotum för att misskreditera regeringens förslag och sänka enskilda statsråd. Syftet är att underminera regeringens möjligheter att just regera. Utan att själva vara beredda att ta över ansvaret.

Och gemensamt för dem alla är att de arbetar som bävrar för att öka de ekonomiska klyftorna i samhället; de vill ha lägre löner för redan lågavlönade, sämre pensioner, segregerade skolor, segregerade bostadsområden, sämre sjukersättning, sämre a-kassa, sämre sjuk- och hälsovård, och lägre skatter för extrema höginkomsttagare och högre, gärna skattefinansierade, vinster för miljardärer.

Problemet med Stjernkvistarnas defensiva socialdemokratiska strategi inför denna ”oförsonliga” högerpolitik, är att den kommer att förstöra alla förutsättningar för en socialdemokratisk valseger 2018 och en ”parlamentariskt stark regering oberoende av Sverigedemokraterna” som Stjernkvistarna, precis som alla vi andra socialdemokrater, vill ha.

Självklart ska socialdemokratin vara beredd att ”kompromissa med andra för att åstadkomma en samhällsutveckling som går i vår riktning”. Självklart ska vi vara öppna för blocköverskridande regeringar – om det visar sig vara oundvikligt. Men socialdemokratin har alltid varit hänvisad till att agera utifrån en styrkeposition i förhållande till högerpartierna. Utan en stark socialdemokrati är inga välfärdsreformer möjliga.  

Det är inte som Stjernkvistarna tror att ”välfärden vuxit fram i brytningspunkten mellan socialdemokraternas strävan efter jämlikhet och liberalernas försvar av individens frihet”. Det är i det jämlika samhället som individens frihet är som störst! Minns Tage Erlanders kloka ord: ”Liberalismen är en ömtålig planta som trivs bäst i skydd av en stark socialdemokrati”.

Socialdemokratin ska gå till val den 9 september 2018 på en kraftfull politik för ett jämlikt samhälle. Knappast ens Stjernkvistar röstar på ”koalitioner” och ”blocköverskridande regeringar”.

Bror Perjus


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar