Bra med blocköverskridande regering, men då måste Jan Björklund avgå

Högerregeringen, som kallar sig för Alliansen, krymper i opinionsmätningarna och blir dessutom allt mer politiskt isolerad. Den förlorade den prestigemässigt viktiga omröstningen i riksdagen om höjd brytpunkt i den statliga skatteskalan, vilket visade att den saknar förmåga att förankra sina förslag i riksdagen. Det var dessutom ett ytterligt provokativt och orättvist förslag som nog flertalet väljare reagerade emot.

  Regeringens skolpolitik håller på att haverera totalt. Skolresultaten rasar brant nedåt i den internationella Pisa-studien. Den ena så kallade friskolan efter den andra läggs ned och tas över av kommuner. Pseudoreformerna med lärarlegitimationer och karriärtjänster tycks aldrig bli genomförda och möter dessutom ett växande motstånd bland lärarna själva. Värdet av övrig skolpersonal nonchaleras totalt.

  Jobbpolitiken. Ingen tror längre på att skattesänkningar, försämrad sjukförsäkring, samt sänkt a-kassa med höjda avgifter skapar flera jobb – en redan från början befängd tanke, som nu inte ens regeringen själv tror på.

  Sjukvården. En rekordstor andel av landets läkare och övrig sjukvårdspersonal protesterar mot kontraproduktiva styrsystem inom sjukvården, som innebär att människor med olika sjukdomar skickas runt mellan läkare utan att få adekvat behandling och vård.

  Bostadsbubblan. Till detta kommer nu bostadsbristen, de skenande bostadskostnaderna och det växande privata skuldberget som till och med riksbankschefen Stefan Ingves länge varnat för. Nu går han så långt så att han föreslår en partipolitiskt blocköverskridande kommission för att rädda situationen. Det är en historisk händelse att sittande riksbankschef så öppet och så oförbehållsamt underkänner regeringens förmåga och möjligheter att komma med lösningar på ett helt avgörande samhällsproblem.

  Avvisar all kritik. Men högerregeringen avvisar all kritik, alla invändningar och alla förslag med en närmast desperat intensitet. Den kan helt enkelt inte räcka ut ens ett lillfinger över blockgränsen, eftersom att det skulle betyda att den så kallade Alliansen upplöses. Det betyder med oundviklighet att regeringen blir allt mer isolerad.

  Klassisk öppenhet. Den nya socialdemokratiska partiledaren Stefan Löfven har däremot förklarat sig beredd att bilda en blocköverskridande regering. Det visar på socialdemokratins klassiska öppenhet för allas intressen, åsikter och förslag. Efter demokratins genombrott under 1920-talet fram till vår tid har socialdemokratin regerat landet, med smärre avbrott för borgerliga regeringar. När så har varit nödvändigt har socialdemokratin bildat samlingsregering med alla demokratiska partier, eller blocköverskridande koalitioner med något annat parti, eller formulerat skickliga kompromisser som fått majoritetsstöd i riksdagen. Mycket talar för att en blocköverskridande koalitionsregering under ledning av Stefan Löfven vore bra också efter valet 2014. 

  Avvisas föraktfullt. Problemet är att alla de borgerliga partierna närmast föraktfullt avvisar den tanken.

”Pinsamt” påstod FP-ledaren Jan Björklund. Centerns Annie Löf begrep ingenting. Hon abdikerade tillfälligt som partiledare och förklarade sig antastad som kvinna. M-ledaren Fredrik Reinfeldt meddelade att han, i egenskap av stridshingst, skulle galoppera hem en promenadseger i valet. Och ingen vet vart KD-ledaren Göran Hägglund tagit vägen.

  Björklund måste gå. Närmast till för en koalition ligger nog ändå, trots allt, Folkpartiet. Men det förutsätter att Jan Björklund lämnar plats för någon av partiets ledande kvinnliga politiker som partiledare. Varför inte EU-parlamentarikern, prästen och författaren Cecilia Wikström som, med sina kristna och humanistiska värderingar, kunde återföra Folkpartiet till en mera socialliberal kurs. I dagsläget förefaller det emellertid mindre troligt att Björklund är beredd att dra sig tillbaka.

  Återstår, en valseger! Sammantaget betyder allt detta att socialdemokratin, för hela landets väl, måste vinna en övertygande valseger som möjliggör en stark och handlingskraftig rödgrön majoritetsregering.

Bror Perjus