Bevisa att (S) är "antikapitalistiskt"

Socialdemokratin har lämnat walk-over i debatten om den ekonomiska kris som just nu härjar i södra Europa. Det är oacceptabelt om partiet med trovärdighet ska framstå som ”antikapitalistiskt”, som föreslås i det nya partiprogrammet inför kongressen i Göteborg 3-7 april. Det räcker inte med att tjudra kapitalets trojanska hästar inom välfärdssektorn. Om partiet ska återta initiativet i hela samhällsdebatten och segra i såväl EU-val som riksdagsval 2014 så krävs det en kraftfull offensiv mot hela det kapitalistiska system som med sina spekulationer nu håller på att undergräva demokratin i Europa där demokratin en gång uppfanns.   

Ekonomins globalisering, driven av de stora industrikoncernerna och finansbolagen, har skapat en spekulationsekonomi helt utan motsvarighet i världshistorien, vilket i sin tur utlöst den permanenta, globala ekonomiska kris som under de tre senaste decennierna ständigt förflyttats mellan nationer, världsdelar och marknader.

Den ekonomiska krisen har tvingat regeringar och parlament, höger- såväl som vänsterdominerade, att pressa tillbaka och avveckla välfärdsreformer. För högern är krisen jämförelsevis problemfri eftersom de växande ekonomiska klyftorna och arbetslösheten gynnar och stärker deras väljargrupper, samtidigt som extremhögern vinner terräng i Europa. Men för socialdemokratin är den förödande. På kort sikt är krishanteringen nödvändig och oundviklig. Alternativet är finansiellt kaos. Men socialdemokratin måste nu formulera en långsiktig strategi som återger demokratin kommandot över ekonomin.

Förre statsministern och partiordföranden Ingvar Carlsson fick i Svenska Dagbladets den 7 maj 2012 frågan: Kan politikerna stå emot globaliseringens ekonomiska krafter?

Ingvar Carlsson, som föreslagit ett ekonomiskt säkerhetsråd inom FN, svarade: ”Detta är den fråga som oroar mig allra mest! Nationalstatens metoder fungerar dåligt och politiken har för litet att sätta emot kapitalets makt. Vi som tror på politiken har ett stort ansvar i partier och fackföreningar att utforma strategier. Här finns mycket kvar att göra. Politiken måste fungera på fyra nivåer: lokalt, nationellt, europeiskt och globalt.

”Den globala marknadsekonomin har vuxit ifrån nationalstaterna” förklarar Ulf Dahlsten, som var Olof Palmes statssekreterare och numera är rådgivare till tankesmedjan Global Utmaning och forskare vid London School of Economics. Men han tror mera på en från FN fristående global rättsordning med uppgift att ”både hantera det globala kapitalistiska systemets avigsidor och återge nationalstaterna mer av makten över sina inhemska villkor”.  

Från Tyresö Arbetarekommun kräver vi nu i en motion att partikongressen ger partiledningen i uppdrag att utarbeta en strategi för demokratins globalisering. Uppdraget bör konkretiseras i Framtidskontraktet för att socialdemokratin ska göra rätt för epitetet ”Framtidens parti”. Stockholms Läns kongressdelegation har enhälligt ställt sig bakom motionen.

Bror Perjus

Ombud för Värmdö, Tyresö och Nynäshamn. Stockholms Läns föredragande i internationella frågor vid kongressen.

Gammal, vit gubbe hinner inte få upp en syl i vädret!

”S är gubbiga och gamla och vita!” Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman citerar vällustigt Aftonbladets ledarsida den 4 mars. Jag känner inte igen mej! I Stockholms Län har vi en fantastisk grupp direktvalda partimedlemmar till partikongressen i Göteborg 3-7 april.

Vi har nu träffats tre gånger. Gruppen domineras helt av, visserligen genomgående vita, men unga, skarpsinniga, snabbtänkta och oerhört kunniga kvinnor. Mycket driven ordförande för gruppen är Katarina Berggren, Botkyrka kommuns ledande politiker.

Som gammal, vit gubbe hinner jag knappt få en syl i vädret innan alla viktiga beslut är fattade och damerna redan befinner sig på nästa punkt på den långa och komplicerade dagordning som handlar om tusentals sidor förslag och åsikter som ska föras fram vid – förmodligen – världens mest krävande partikongress.

Här inser man att den svenska socialdemokratin är en oerhört vital folkrörelse.

Jag är imponerad, mest av kvinnorna!

Vad vi saknar i delegationen är folk med utländsk härkomst som det finns väldigt många av i Stockholms Län. Men vi har Alfonso Morales, driven landstingspolitiker, som kom från Colombia till Tyresö för drygt 20 år sedan.

Strax före mötet ringer mej Åsa Westlund från Strasbourg, framgångsrik socialdemokrat i EU-parlamentet. Hon vill att jag, som länets föredragande i internationella frågor vid kongressen, ska ta upp frågan om Västsahara som är ockuperat av Marocko.

Vi ska driva kravet på att Sverige ska erkänna Västsahara och utöka relationerna med landet. Sverige ska inte godkänna EU-avtal med Marocko som inkräktar på Västsahariernas vilja och intresse och strider mot internationell rätt.

Och då är det bara att göra som hon säger. Inte för att hon är kvinna utan för att hon har rätt. Hela vår kongressdelegation ställer sig enhälligt bakom Åsas förslag.

Bror Perjus

Prinsessan, slottet och tiggarna

Prinsessan Lilians bortgång toppar idag Svenska Dagbladet förstasida, samt Rapports och Aktuellts sändningar igår. Vi ser bilder på prinsessan med en tiara av ädelstenar. I den svit på Grand Hotell, som bär hennes namn, står hon med en stjärnkikare och tittar på Stockholms slott med 1 430 rum och en särskild våning exklusivt för henne, Prinsessan Lilians våning. På Djurgården står hennes villa tom efter hennes bortgång.

Dagens Nyheter toppar sin ”etta” med rubriken ”Så lever tiggarna i stan”.  Claudia och hennes man Nico Sbircea brukar bo under en bro. De sitter på en trottoar i Stockholm, åtta timmar, sex dagar i veckan i vinterkylan och tigger för att kunna försörja sin sjuka dotter och hennes syster i Rumänien. På en månad får de ihop 5 000 kronor som räcker till tre månaders uppehälle i Rumänien.

Bror Perjus

 

Ett nytt begrepp; Walther-byråkratin

Det är förstås logiskt att Jan Walther äger just Walther-skolorna. Vem annars? När han skrapat ihop miljonvinster under en tid ansökte han hos Skolinspektionen om att få dela upp koncernens skolor i egna bolag.

Avsikten var att kunna försätta enskilda skolor i konkurs utan att behöva ta något ekonomiskt ansvar för förlusterna eller något ansvar för de elever som drabbas. Sedan försatte han Karlstads Idrottsgymnasium i konkurs på grund av att det gått med förlust med några hundratusen under två år.  

Det kunde Skolinspektionen inte göra något åt. Dels finns inget juridiskt stöd för Skolinspektionen att ingripa. Skolor i form av enskilda bolag kan enlig lag, precis som alla bolag, försättas i konkurs. Dessutom hade Skolinspektionen ingen aning om hur illa ställt det var med Karlstads Idrottsgymnasium och vad Jan Walther planerade.

– I dagsläget har vi inte möjligheter att ha kontinuerlig kontroll. Det skulle vara en stor verksamhet, säger Bertil Karlhager på Skolinspektionen.

Precis det är ett av de avgörande problemen med privata skolor, sjukvård och äldreomsorg. Det krävs en omfattande byråkrati för att kontrollera dessa privata anläggningar. Byråkratin behövs för att ägarna inte ska ta ut helt orimliga vinster som sedan kan slussas till skatteparadis. Byråkratin krävs också för att förhindra kostsamma konkurser och för att dessutom garantera medborgarna att verksamheterna ändå alltid fungerar trots konkurser och snabba nedläggningar.

Sammantaget innebär det att privata vinstintressen i skattefinansierad välfärd som skolor, sjukvård och äldreomsorg blir orimligt dyr.  

Bror Perjus

DN-ledare dementerar Zaremba!

I fyra långa, väldokumenterade, dräpande artiklar har Maciej Zaremba fulkomligt massakrerat de senaste årens kommersialisering och konkurrensutsättning av sjukvården. Med final idag, har han på sida efter sida, med vetenskaplig exakthet och riklig källhänvisning, bevisat hur läkares, sjuksköterskors och undersköterskors kompetens och professionalism försatts ur spel av metoder som går ut på att ekonomiskt mäta kvantitet i sjukvården och samtidigt fullkomligt ignorera kvalitet.

Samma dag, idag, kan han på DNs ledarsida läsa att felet är vårdcentralernas som ”saltar notan” och läkarkårens som inte tar ”ansvar för utvecklingen”. Han måste ha satt morgonkaffet i vrångstrupen! Egentligen borde han, efter det mastodontjobb han lagt ned, bli fullkomligt rasande och dundra in på ledaravdelningen och kräva en dementi av denna ledare, eftersom ledaren är en dementi av hans artiklar som är hundra gånger mer väldokumenterade än ledaren. Men, eftersom DN är det enda medium som publicerar hans lysande artiklar, så får han väl tiga och svälja?! Mitt förslag är att den LO-ägda tidningen Arbetet köper över Zaremba från DN.

Zaremba har tidigare skrivit också om skolan och hur lärarnas professionalism försatts ur spel och hur den svenska skolan förstörts av samma destruktiva krafter. Men han är försiktig med att dra politiska slutsatser, av förståeliga skäl. Det han framförallt lyfter fram är professionalismen, yrkeskunnandet och ytterst den enskildes kamp mot byråkratins förlamande hand och till sist är det ändå politikernas fel, alla politiker urskiljningslöst som inte gör något åt byråkratin.

Egentligen är det samma sak med den ekonomiska krisen och ekonomijournalisterna. De ropar ständigt på experter, riksbankschefer och högt skolade ekonomer, som måste ta över från de inkompetenta ”politikerna”. Just nu växer insikten med rasande fart bland ekonomijournalisterna om att åtstramningspolitiken är fel och den egentliga orsaken till krisen; samma ekonomijournalister som för kort tid sedan förfasade sig över åtstramningspolitikens motsats, som då kallades för slöseri med skattemedel och växande statsskulder.

Och detta rop på experterna är faktiskt ganska logiskt. När socialdemokratin regerar så är det arbetarrörelsens fel att det går illa i såväl den offentliga sektorn som i ekonomin som helhet. Då måste borgerliga partier ta över. Men när de borgerliga styr så är det inte lika enkelt. Då är det plötsligt alla politikers fel och den byråkratisering som följer av ”politisk klåfingrighet”.

Problemet med det är att människor inte får något alternativ, ingen kan urskilja någon alternativ handlingslinje för sin egen del. Visst, i en demokrati finns det flera politiska partier att rösta på. Men om nu alla partier är så eländiga så finns det ändå inget alternativ. Då är demokratin meningslös och även den försatt ur spel. Då träder populismen in på arenan. En Italiens Beppo Grillo som ber alla dra åt helvete, men inte har en aning om hur samhället ska och kan organiseras. Eller ännu värre; då tar fascismen över, som inte bara ber alla dra åt helvete, utan skickar oss alla rakt in i helvetet!

Återstår bara meritokratin. Men meritokrati kan inte förenas med demokrati. Visst kan man rösta på dugliga personer. Men det är omöjligt för varje enskild väljare att hålla reda på och rösta fram tusentals dugliga, enskilda personer utan partipolitisk koppling som ska fatta beslut på alla nivåer i kommun, landsting och riksdag. Dessutom måste man rösta fram all skol-, sjukvårds- och äldreomsorgspersonal!

Nu noterar jag ändå att den ärlige, duktige och envise Maciej Zaremba pekar ut ansvariga politiker i sin text om katastrofen inom sjukvården. Region Skåne och Uppsala kommun som styrs av de borgerliga! Göran Hägglund, som ingenting vet och ingenting begriper. Filippa Reinfeldt ledande landstingspolitiker i Stockholms-regionen som aldrig svarar på några frågor. Statsminister Fredrik Reinfeldt som snart säger att sjukvården är ett ”särintresse”. Och vad är konkurrenshysteri och kommersialism, om inte borgerlig ideologi?

Möjligen kunde Zaremba ha meddelat att detta är de borgerliga partiernas främsta företrädare. De utgör de högerkrafter som måste och kan röstas bort i nästa val. Sedan återstår att få upp socialdemokratin på spåret igen; att förmå socialdemokratin att återupprätta en fungerande gemensam sektor, en skola, vård och omsorg fri från konkurrenshysteri och kommersialism.

Det får vi ta itu med på partikongressen 3-7 april i Göteborg.

Bror Perjus
Kongressombud för Nynäshamn, Värmdö och Tyresö.