Sorry, United States – att ni fick Trump efter Obama!

Den snabba och totala omsvängning som inträffat i världspolitiken på mycket kort tid är omskakande och häpnadsväckande. Kommer vår tid, i ett historiskt perspektiv, att betraktas som fullkomligt unik?

Ett exempel, men ett tydligt och betydelsefullt! Omedelbart efter Barack Obama, förmodligen den bästa president som USA haft, tillträder Donald Trump, USAs förhoppningsvis sämsta president någonsin. Vi kan bara hoppas att ingen ännu sämre väljs i framtiden.

För varje sunt tänkande människa i USA är det förstås en stor sorg och skam att Donald Trump lyckats bli landets president. Han valdes av en minoritet på grund av ett diskriminerande, bisarrt och krångligt valsystem, en brutal valkampanj bedriven av enfaldiga, högerextremistiska krafter, starka och partiska massmedier och ett effektivt utnyttjande av (i detta fall) ”a-sociala” medier. Antagligen bidrog också digital manipulation utövad av Putin-folk som tänker lika primitivt som Trump.

Barack Obama var en eftertänksam, analytisk, nyanserad politisk ledare som sakta och varsamt försökte baxa USA i en riktning som var konstruktiv både för USA och resten av världen. Och han är förstås fortfarande en ytterligt värdefull symbolgestalt för antirasism och multikulturalism.

När Donald Trump idag håller tal för den globala finanseliten och ledande världspolitiker i Davos, så bojkottas han av vredgade afrikanska politiska ledare och desillusionerade FN-tjänstemän. Till och med Frankrikes president, Emmanuel Macron, åker hem innan USAs president håller sitt tal.

Donald Trump försöker manipulera världspolitiken med enfaldiga slagord och illa formulerade twitter-utfall. Barack Obama ger vid 34 års ålder ut en fängslande bok på 456 sidor med titeln ”Min far hade en dröm”. Det är fascinerande att detaljerat och ingående följa en ung mans upplevelser och tänkande, med insikten om att han - när han skriver - själv är totalt främmande för alla tankar på att han ska bli USAs president. Men ”ja, så här måste uppväxten vara för den som ska bli USAs bästa president”, tänker jag när jag läser.  

Donald Trump är uttalad rasist. Han vill förbjuda muslimer från att komma till USA. Barack Obamas far var svart, muslim, född och uppväxt i Kenya, medlem av Luo-stammen. Farfar var jordbrukare och medicinman.

Barack Obamas mor var välutbildad, vit, principfast idealist, dotter i en medelklassfamilj med högst normala amerikanska värderingar och ett ljumt kristet engagemang. Sedan hon skiljt sig från Baracks far gifte hon sig med en indonesisk statstjänsteman. I Indonesien gick Barack två år i en muslimsk skola.

Rakt igenom hela boken brottas den unge Obama, USAs blivande 44e president, med sin rasmässiga, klassmässiga och nationella identitet. Han gör upp med alla religiösa funderingar, slutar med tobak, sprit, narkotika och tillfälliga kärleksförhållanden, för att gå helt in för sina studier.

”Jag la av med droger och på söndagarna fastade jag.”

Han läser och diskuterar marxism, socialism, filosofi, juridik och tar ställning för demokrati, mot alla former av fanatism, rasism och våldsmetoder även hos sina svarta vänner. Han lyssnar på ett, som han tycker förvirrat anförande av Stokely Charmichael, en gammal ledare för Black Panther Party.

Under en kort anställning i ett privat företag, helt dominerad av vita, är Barack Obama på väg att göra en snabb, välbetald karriär. Men hans samvete slår till och han bestämmer sig för att sluta och istället börja arbeta som lågt betald, närmast idealistisk samhällsorganisatör i Chicago – en sorts aktiv socialarbetare som inte fördelar ekonomiskt bistånd, utan organiserar fattiga så att de själva, gemensamt och solidariskt, kan slå vakt om och kräva sina rättigheter.

Sedan gör han politisk karriär, en ganska enastående sådan, får man väl ändå medge! Efter åtta år som USAs president tvingas han dessvärre lämna plats för en bortskämd, självupptagen, maniskt penningfixerad, blonderad fastighetshaj som ärvt större delen av sina tillgångar.

Sorry, United States!

Bror Perjus

Stefan Löfven, nu går vi till val på ”Trygghet i det jämlika samhället”

"Trygghet i det jämlika samhället" - det är den svenska modellen idag!

Det är okej för min del med flera poliser och – om möjligt - effektivare polisarbete. I princip hur många polisen som helst. Ja, även militär! Om det behövs för att stävja, stoppa och utrota gängkriminalitet, systematiskt våld och skjutningar som nu ökar och på allvar hotar trygghet och sammanhållning  även i vårt land.

Men all kriminalitet kan knappast utrotas. Än så länge har vi aldrig upplevt samhällen helt utan olaglighet. Möjligen kan demokratiskt kontrollerad polis och militär till en viss gräns pressa tillbaka kriminaliteten.

Det låter patetiskt avslöjande också när den vältalige moderatledaren Ulf Kristersson säger att ”kriminella kan inte begå brott så länge de sitter inlåsta”. Inte helt sant dock! Det begås en hel del brott även av inlåsta brottslingar, dessvärre! Och ju fler inlåsta, ju fler brott av inlåsta brottslingar!

I ett längre perspektiv kan kriminalitet och våld bara stävjas och minimeras med sociala reformer, ekonomisk rättvisa och ett jämlikt samhälle. Därför bör den svenska socialdemokratin gå till val den 9 september på det idag självklara huvudbudskapet som innefattar både polis, militär och välfärd; ”Trygghet i det jämlika samhället”.  

Numera vet vi vet att kriminaliteten är lägre och att tillit och trygghet är större ju mera jämlikt ett samhälle är. Det är både vetenskap och socialdemokratisk ideologi!

Och vi ska göra allt för att stävja all kriminalitet här i vårt eget land, men också i det globala perspektiv vi måste tillägna oss i en numera helt globaliserad värld.

Vi ska stävja och helst stoppa all kriminalitet, från småtjuveri, till inbrott, mobbning, sexuella trakasserier och rånöverfall. Men vi ska också angripa de superrikas skatteflykt till alla världens skatteparadis. För det är förstås den värsta formen av kriminalitet! Eller hur, Ulf Kristersson?

Det är idag tusentals miljarder kronor, euro, dollar som genom skattefusk undandras arbetslösa, lågavlönade, fattiga och svältande människor över hela världen. Miljarder med vilka alla dessa människor skulle kunna leva ett drägligt liv.

Och det är dessa gigantiska ekonomiska klyftor och orättvisor, som i hög grad orsakas av skatteflykt som provocerar de sociala motsättningar som ytterst leder till krig och kan accelerera till världskrig med kärnvapen och hela mänsklighetens utplåning. Framförallt är det de rika som med militär  försöker försvara sina privilegier, som utlöser krig.

Just nu pågår detta krig som värst i länder som Afghanistan, Syrien, Irak, Jemen, Somalia, med direkt inblandning av rysk, amerikansk, turkisk, iransk och saudiarabisk militär som slukar gigantiska ekonomiska resurser. Och det är ingen tillfällighet, att det är där kriget pågår - (förutom då i Rinkeby, Rosengård och Bergsjön, förstås!)

Det är i den delen av världen där de ekonomiska orättvisorna är som allra mest påtagliga och så gränslöst provocerande. Och det är därifrån som flyktingströmmarna sprids upp genom Europa. Sambandet är uppenbart, för alla som vill se och förstå!

Bror Perjus

Krigshets eller valpanik i Sälen?!

Högeralliansen och de båda stora morgontidningarna, DN o SvD, har gripits – kanske inte av krigshets – men av valpanik i Sälen. I DN råder plötsligt inte minsta åtskillnad mellan ledare och nyheter. Alla former av opartisk journalistik är som bortblåsta.

Ledarsidans aggressiva, politiska agitation mot statsminister Stefan Löfven personligen råder genomgående, rakt igenom Dagens Nyheter. Alla texter argumenterar entydigt, onyanserat och reservationslöst utefter precis samma linje som Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Centerpartisterna och Kristdemokraterna.

Ämnet för dagen är; risken av ett ryskt militärt anfall på Sverige.

Sidan ett, nyhetsartiklar och kommentar på nyhetsplats har precis samma agiterande, tendentiösa rubriksättning och innehåll som ledarsidan, utan minsta reservation eller citationstecken.

All opartisk journalistik har kastats i papperskorgen.

Rubrik på DNs förstasida:

Förvirring om försvaret efter statsministerns tal

Stefan Löfven skapade osämja istället för klarhet

På ledarsidan:

Oförsvarliga motsägelser

På nyhetsplats:

Förvirring efter Löfvens nya besked
Statsministern trampade i ett säkerhetspolitiskt klaver

Svenska Dagbladet är något mer balanserad i sin rapportering, men påstår ändå att ”Löfven ger dubbla besked om risk för militärt angrepp mot Sverige”. Det är förstås inte korrekt!

För att vara exakt; saken gäller följande formulering i Försvarsberedningens uppgörelse som alla partier står bakom: ”Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas”. Det är förstås en självklarhet! Annars skulle vi inte behöva något militärt försvar!

I Sälen citerade Stefan Löfven precis den formuleringen, men sedan tillade han också att: ”ett enskilt militärt angrepp mot Sverige är osannolikt”.

Resonemanget bakom de båda formuleringarna är enkelt och tydligt.

Om Putin-regimen skulle bestämma sig för att försöka invadera de baltiska länderna eller Finland militärt, så kan risken ”inte uteslutas” att även Sverige dras in i ett sådant krig.

Däremot är det ”osannolikt” att Putin skulle beordra sin militär att angripa just Sverige utan att angripa vare sig de baltiska länderna eller Finland. Enligt min mening är det fullkomligt otänkbart med ett sådant militärt angrepp mot enbart Sverige i ett i övrigt helt fredligt närområde.

Den krigs- eller valhetsande förenade högeralliansen däremot, vill nu inbilla svenska folket att rysk militär plötsligt skulle promenera in på svenskt territorium, utan att bry sig om något annat land som gränsar till deras väldiga territorium med hundratals mil av gränser att bevaka i Asien, mot Kanada och USA (Alaska) vid Nordkalotten, i redan krigsdrabbade Mellanöstern och i Europa.

Om det inte vore en så oerhört allvarlig fråga som försvars- och utrikespolitiken gentemot kärnvapenförsedda stormakter, så skulle man kunna ignorera högeralliansens trams och grälsjuka. Men i den verklighet vi lever i gäller det att se till så att de inte kommer i regeringsställning och kan hetsa vidare. Valet den 9 september kommer allt närmare!

Bror Perjus