Oppositionens enda idé – sprida misstro bland väljarna!

Ledarna för oppositionen har bara en idé – sprida misstro bland väljarna om regeringens enskilda ledamöter. Men det tycks slå tillbaka mot dem själva. Oppositionspartiernas egna medlemmar riktar istället sitt misstroende mot sin egen ledning. Och väljarna riktar misstroendet mot hela oppositionen.

Aldrig någonsin har en opposition haft en så stark ställning i riksdagen. Och aldrig någonsin har en opposition varit så förvirrad och kraftlös. Trots att de har en kraftig majoritet i riksdagen och när som helst kan avsätta den regerande S/MP- koalitionen så regerar Stefan Löfven vidare; lugn, trygg, säker och fylld av självförtroende.

I SvD räknas de nu upp alla de ministrar upp som Fempartialliansen försöker rikta väljarnas misstroende mot. Förutom de två ministrar som tvingats bort, Anders Ygeman och Anna Johansson, så står nu på tur; Peter Hultqvist, försvarsminister, Thomas Eneroth, infrastrukturminister, Per Bolund, biträdande finansminister, Mikael Damberg, näringsminister, Ardalan Shekarabi, civilminister, Ann Linde, EU- och handelsminister.

Men den fråga som vän av ordning kan ställa sig är: Varför inte omedelbart rikta misstroende mot hela regeringen och genast ta över regeringsmakten?

I teorin kan de plocka den ena ministern efter den andra tills hela regeringen är utbytt. Den siste som får gå blir väl i så fall Stefan Löfven själv. Men sittande statsminister kan förstås inte utse en ersättare till sig själv.

Så då måste väl ändå oppositionen ta över?

Det innebär att Fempartialliansen måste bilda en Fempartikoalitions-regering och gå till val den 9 september på ett gemensamt program. Statsminister blir automatiskt Jimmy Åkesson, enligt den gamla Allians-formeln som säger att största oppositionsparti ska utse statsminister.

Och det blir nog bra! Det är trots allt betydligt fler väljare, enligt en opinionsmätning i DN, som vill ha Jimmy Åkesson som statsminister (14 procent) än Anna Kinberg Batra (6 procent).

Anna Kinberg Batra kommer – för övrigt och med största sannolikhet – att bytas ut mot någon annan moderat partiledare. Men det kommer knappast att räcka till för att göra moderaterna fler än sverigedemokraterna. I skrivande stund ser jag att hon beslutat avgå. 

Problemet är bara att inom denna Fempartiallians råder fullt inbördeskrig. Det påminner mej om en utombordsmotor som inte vill gå igång. Vatten i bensinen, fukt i fördelardosan och förgasaren. Den bara spottar och fräser ur sig misstroendevotum och brun/svart avgasrök. Fempartialliansen saknar användbara förslag om hur Sverige ska drivas framåt på gropig sjö. Därför vägrar den att gå igång med regerandet!

Roligast är som vanligt Jan Björklund.

I DN fredag säger han till moderaterna; ”Jag önskar att de stänger dörren till SD och prioriterar Alliansen. Eller också får de göra något annat fullt ut, men att ge flera besked samtidigt, det är där svårigheten ligger.”

Jo, tjenare! (Som det populärt heter för tillfället)

Svårigheten ligger mycket riktigt i att både hålla dörren öppen och stängd. Med en så avancerad politisk analys så borde det vara lätt för alla liberaler att ta ställning i det lilla inbördeskriget i det stora inbördeskriget och välja Birgitta Olsson till ny partiledare.

Under tiden lägger en effektiv, väl samordnad S/MP-koalition under Stefan Löfvens stabila ledning, fram en reformbudget med 40 nya, färska miljarder kronor för ett mera jämlikt och tryggare samhälle, bättre förskola, grundskola, gymnasium och universitet, bättre sjukvård, sjukförsäkring, a-kassa, sänkt pensionärsskatt, bättre äldreomsorg, högre barnbidrag och minskade utsläpp av växthusgaser som hotar hela vår livsmiljö.

Bror Perjus