Fredrik
Skavlan missade igår kväll en unik möjlighet. Han hade chansen att göra en
historisk insats för folkupplysningen. Men han försatte tillfället att bland Sveriges
och Norges folk radikalt öka insikterna, höja medvetandet och inskärpa allvaret
i den politiska utveckling som just nu pågår i vårt land, i övriga nordiska
länderna, i Europa och stora delar av världen.
En av de
sista överlevarna från de nazistiska förintelselägren, Hédi Fried, 92, var gäst
i hans program. Hon har i flera decennier rest runt och talat med svenska
ungdomar om nazismen och Förintelsen. Hon talade om sandkornet som, nästan omärkligt,
blir till en gigantisk grushög som först förkväver yttrandefriheten och sedan
fortsätter växa tills det blir omöjligt att andas och att leva. Hon berättade
om sin omvända kikare. I den ser hon idag på avstånd hotet från 1930-talet komma
allt närmare.
Men Skavlan
gjorde allt han kunde för att undvika ett samtal om dagens högerextremism som
blir allt mer skrämmande. När Hédi Fried ville tala om den politiska situationen
i januari 2017 så ingrep Skavlan med räddhågad blick och återförde henne till
1930-talet.
Skavlan
sänds fredag kväll på allra bästa sändningstid. Programmet har stora
tittarskaror. Därför hade en dramatisk och känslomässigt stark varning, från en
av dem som överlevde Förintelsen och åter idag upplever hotet från nazismen,
varit ovärderlig för vår demokratis framtid.
Men Fredrik Skavlan
vågade inte låta henne tala fritt. Allt annat hade för övrigt varit en
överraskning. Sådana är villkoren för en
talkshow. Det handlar om underhållning.
Tittarna ska hållas på gott humör. Fredagskvällen är tid för avkoppling. Då ska
vi inte tänka på nazismen. Och måste vi beröra nazismen så låt oss, för allt i
världen, föreställa oss att nazismen är kvar i 1930-talet.
Idag har vi
i riksdagen ett invandringsfientligt, rasistiskt parti med rötter i nazismen.
Villkoret är därför att en sverigedemokrat bjuds in till studion för att den
diskussionen ska kunna föras. Sådana är villkoren i våra opartiska medier. Därmed
förhindrar Sverigedemokraternas existens idag ett öppet samtal om hotet från
nazismen i vår tid.
Varför då
inte, som en motvikt, bjuda in en Sverigedemokrat till stolen mitt emot Hédi
Fried? Oscar Sjöstedt exempelvis eller Jimmy Åkesson själv! Kanske de
tillfrågats och tackat nej. Vad vet jag? Det mesta talar nog för att de av politisk
självbevarelsedrift skulle undvika ett direkt möte med en Förintelsens överlevare.
Men i så fall kunde Fredrik Skavlan ha meddelat att Sverigedemokraterna haft
chansen att försvara sig. Och så kunde Hédi Fried fritt ha fått berätta om sin
oro för dagens politiska situation.
Kanske hade
det inte räckt med en inbjudan till Jimmy Åkesson? Kanske borde också Anna
Kinberg Batra ha bjudits in för att försvara hur hon plötsligt förvandlat sin
företrädare Fredrik Reinfeldts uppmaning ”öppna era hjärtan för invandrarna”,
till en uppmaning om att ”öppna era hjärtan för Sverigedemokraterna”. Men även
Kinberg Batra har en politisk självbevarelsedrift och skulle säkert ha tackat
nej till ett sådant erbjudande. I så fall utgör både Sverigedemokraterna och
Moderaterna tillsammans idag ett hinder för en effektiv upplysning i TV om dagens
nazistiska hot.
Möjligen
kunde en modig Fredrik Skavlan för en gångs skull ha struntat i alla regler och konventioner och
låtit en av Förintelsens sista överlevare tala helt fritt ur sitt öppna
hjärta?! Det hade säkert blivit en rejäl uppståndelse. Men Fredrik Skavlan hade med
det gått till historien med en lagerkrans på sitt huvud. Givetvis en av de mest
oviktiga effekterna av ett av de sista vittnesmålen.
Bror Perjus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar