När föremålen för vår kritik får avgöra att kritiken är ”misslyckad”

Peter Wolodarski är på glid ut mot de försåtliga krafter som i Danmark lyckats vända svart till vitt i debatten om yttrandefriheten. Läs Lena Sundströms reportage på DNs Kultursida idag och läs sedan Wolodarskis ledarkrönika…

Där uttrycker Wolodarski det som alla borgerliga skribenter i borgerliga medier skriver. ”Sverige ska stå upp för mänskliga rättigheter i världen. Men det innebär inte att utrikespolitiken behöver vara direkt oskicklig.”

Det handlar förstås om Saudi-affären. Och självklart är allt fel som socialdemokratin gör. Även när det är rätt är det fel, eftersom det görs rätt på ett ”oskickligt” sätt. Så kan de borgerliga skribenternas ståndpunkt, som Wolodarski så tydligt formulerar det, sammanfattas. De skriver nu alla, som Göran Eriksson i Svenska Dagbladet, att den svenska utrikespolitiken befinner sig ”i allvarlig kris”. Plötsligt har det blivit en objektiv sanning att svensk utrikespolitik är ”misslyckad”.

Om den rödgröna s-mp-regeringen förlängt avtalet om vapenleveranser till Saudiarabien så hade det blivit en annan, men ännu värre kritikstorm från de borgerliga skribenterna. Då hade samma kritiker riktat in sig på ”sveket mot de mänskliga rättigheterna”. Det hade medfört en mycket hårdare kritikstorm än den som riktades mot den borgerliga högerregeringen, trots att den inte bara förlängde avtalet utan också i största hemlighet utökade det och lovade bygga en vapenfabrik i Saudiarabien!

Nu avslutade emellertid den rödgröna regeringen avtalet om vapen till en av världens värsta diktaturer. Då fick man lägga om kritiken. ”Oskickligt” blev då formuleringen. Och varför var det så oskickligt? Jo, därför att Saudiarabien ilsknade till, kallade hem sin ambassadör i Stockholm och blockerade vår utrikesminister Margot Wallströms tal inför Arabförbundet. Därmed blev hela regeringens hantering av Saudi-avtalet ”oskickligt”. Men det är faktiskt obegripligt hur de som är föremål för vår kritik kan få avgöra att vår kritik är ”ett utrikespolitiskt misslyckande”.

Erkännandet av Palestina var också ”oskickligt” enligt Wolodarski. Inte därför att erkännandet var i sak fel, utan därför att Israels reaktionära högerregering, med en riktigt extremistisk utrikesminister, uttryckte sitt missnöje med erkännandet och – precis som Saudiarabien – kallade hem sin ambassadör.

Dagens Nyheters chefredaktör, Peter Wolodarski, förmanar nu Sveriges utrikesminister att spara på de hårda orden tills de verkligen behövs, precis som om det inte behövs så hårda ord som ”medeltida rättsskipning” mot en regim som hugger händerna av folk och utdelar tusen dödliga piskrapp till en ung person som skriver bloggar om demokrati.  

Borgerliga skribenter har alltid uppmanat socialdemokrater att vara försiktiga med sitt språk i utrikespolitiska frågor. När Olof Palme julen 1972 jämförde USAs bombningar av Hanoi med de nazistiska illdåden i ”Oradour och Lidice” så tyckte också borgerliga skribenter att det var att ta i väl hårt, att vara utrikespolitiskt ”oskicklig”.

Borgerliga regeringar däremot har varit väldigt ”skickliga”. De har undvikit allt för hårda ord genom att hålla käften. Den rödgröna regeringens utrikespolitik är inte ”oskicklig” och ”misslyckad”. Den är rakryggad och framgångsrik. Heder åt Margot Wallström som fortsätter i Olof Palmes och Anna Lindhs anda.

Bror Perjus