Vad är det som har hänt? - Jag vet!

Varför blev det såhär? Nyss var framtiden ljus. Den arabiska våren gav oss en förhoppning om att demokratin skulle börja spridas i de länder som behärskades av de hårdaste diktaturerna. Men plötsligt brakade allt samman och ersattes av det mest brutala våld. Vad var det som hände egentligen? Jag vet!

Nu domineras våra sinnen av krigen i Mellanöstern och Nordafrika, flyktingtragedin, högerextremismen, klimathotet och miljöförstörelsen. För inte så länge sedan uppfattade vi nuet och framtiden som oändligt mycket mera ljus och hoppfull. En ”arabisk vår” skapade förhoppningar om att demokrati och mänskliga rättigheter skulle kunna drivas fram i de förstelnade samhällsformer som dominerade i mellanöstern och sprida sig över hela världen.

Unga, välutbildade människor i just mellanöstern, i de länder som vi kallar för arabiska, gick ut på gator och torg och krävde demokrati och mänskliga rättigheter. En rörelse i USA kallade sig för Occupy Wall Street refererade direkt till den ”arabiska våren” som förebild och slog läger intill ett av världens stora finanscentra, för att protestera mot ojämlikhet och växande ekonomiska klyftor. Liknande tältläger sattes upp i London och Stockholm.

Men så hände något! Händelseutvecklingen vändes i motsatt riktning. Jag vet varför!

De privilegierade kretsarna, världens monumentalt rika människor gick till motangrepp. De gjorde det - som alltid - i förening med militären. Redan USAs president Ike Eisenhower, själv ursprungligen general, varnade redan på 1950-talet för det militärindustriella komplex som nu gått till motangrepp mot de unga, välutbildade som vill ha demokrati och mänskliga rättigheter.

Egentligen var det mycket enkelt. Generalerna i Egypten spelade ut Muslimska Brödraskapet mot de intellektuella, sekulära, den unga, demokratiskt sinnade generationen. När den striden var avgjord återtog generalerna makten i Egypten. Därmed avstannade demokratiseringen. Allt återgick till det gamla, fast ännu värre. Ett steg framåt blev två bakåt.

Militären i det av USAs militär sönderbombade Irak reorganiserade sig som terrorgrupper.

Den syriske barnläkaren och diktatorn Bashar Al Assad släppte, med beräkning, ut politiska fångar som genast bildade den hårda kärnan i det som nu kallas för IS eller Daesh, en armé av nyfrälsta krigare. Det brutala inbördeskriget satte effektivt stopp för den demokratirörelse i Syrien som förr eller senare skulle ha störtat Assad-klanen.  

De Förenade Arabemiratens härskare och Saudiarabiens kungafamilj med sin väldiga mängd av prinsar med egna arméer såg med fasa framför sig en demokratisk utveckling som skulle beskära deras envälde och gigantiska privilegier. Motdraget var enkelt. De ökade sina leveranser av pengar och vapen till diverse terroristgrupper. Och pengar, oljepengar, har de obegränsade mängder av.

De iranska mullorna mobiliserade sina spridda terrorgrupper i grannländerna.

En cocktail av motsättningar och oförsonligt, irrationellt hat, odlat genom generationers strider och ekonomisk och känslomässig utarmning, exploderade i ansiktet på demokratins förespråkare.  

Stridsvagnarna rullade ut på gatorna. Raketramperna och kulsprutorna monterades upp. Hangar- och jaktfartyg gjordes redo för strid. Jakt- och bombplan gick upp i luften. Demokratins torg invaderades, Majdan, Zuccotti, Tarir…

Militären tog över initiativet! Inte bara i Egypten… Inte bara i Syrien… Inte bara i Saudiarabien…

Den ryska statsledningen tog på samma sätt itu med Ukrainas demokratiska rörelse och lade, för säkerhets skull, beslag på Krim och landets östra regioner för att hetsa nationalister på båda sidor.

Flyktingvågorna började röra sig norrut, över Medelhavet och in i Europa. Svaret lät inte vänta på sig. Den ängsliga europeiska befolkningen började glida in i armarna på de populistiska, högerextremistiska och i yttersta fall fascistiska, antidemokratiska partier som slumrade i politikens ytterkant. Så fick de stopp på den demokrati i Europa som länge hotat diktaturerna i världen.

Ropet på gränsbevakning, polis och militär höjdes till stormstyrka. De demokratiska partier som ville slå vakt om mänskliga rättigheter och människovärdet tvingades på reträtt. Militären flyttade fram sina positioner även i Europa.

USAs första svarta president, Barack Obama, som med en uttalad strategi för fred och nedrustning ville dra tillbaka den så kallade supermaktens trupper från krigsområden, tvingades anpassa sig till militärens villkor och agenda.

Terrordåden i världens stora städer avlöste varandra. Våldet, brutaliteten, massmördandet bredde ut sig, upplevdes nästan som en farsot. Demokratin pressades tillbaka. Den väldigaste, mäktigaste och mest vinstrika industrin, vapenindustrin, går mot nya vinstrekord. Hotet från demokratin är tills vidare avvärjt.

De privilegierade kretsarna, saudiska prinsar, den globala finansmarknadens matadorer och de ryska oligarkerna under Putins beskydd, ja, även Kinas politbyrå som ständigt fruktar västvärldens demokratiska smitta, känner sig åter säkra bakom generalernas raketer, kanoner, kulsprutor, jaktplan och stridsvagnar, åtminstone tills vidare...

Men vi andra måste återigen ta upp argumenten för alla människors lika värde, alla grundläggande mänskliga rättigheter, demokrati och jämlikhet och inte låta oss nedslås av det mörker som just nu hotar våra sinnen, vår självsäkerhet och vår beslutsamhet.

Bara så kan vi rädda mänskligheten och kommande generationer. Bara så kan vi tillsammans ta itu med klimathot och miljöförstörelse och den allra värsta miljöförstörelsen av alla; den gigantiska krigsmaterielproduktionen och kriget, bomberna, raketerna, jaktflyget, hangarfartygen som orsakar folkmord och spyr ut sitt gift och de gaser som gör jorden obeboelig för framtida generationer.

Bror Perjus